2009.
Whoa. Den här kvällen i augusti hade jag middag hos mig med Johan, Linnea och Anna. Vi brukade ha vinkvällar hos varandra med jämna mellanrum and it was amaaaaze. Nu bor Johan i London, Linnea i Gbg och har precis fått en liten Betty och jag och Anna är kvar här.
2010.
Jag är all done up för det var min mammas femtioårsfest. Jag var ytterst olycklig den här sommaren, och just den här dagen hade jag fått ett cancerbesked + ett dödsbesked i min närmsta vänkrets + var helt utom mig av ilska och sorg över en havererad relation strax innan semestern inleddes. Serri, den sommaren. Varje andetag gjorde ont.
2011.
Det här är strax innan jag hoppar i en taxi till Babel i Malmö där jag spelade skivor med Ghazal, på midsommardagen. Trodde inte en jävel skulle komma just för att det var dagen efter midsommarafton men alla var där? Sjukt bra kväll.
2012.
För exakt en månad sedan åkte jag över sundet till Köpenhamn med Ghaz, Farre och Hampus. Skejtfest and whatnot. Xtremt bra människor, xtremt bra kväll. Love u guys.
För övrigt känns det mer än fyra år sedan mellan första och sista bilden. Det känns som en hel livstid och mer. Vad jag har gjort under den här tiden, och främst yrkesmässigt, är fan ofattbart (för mig) att jag har klarat av. Det är WAY mer än jag någonsin hade kunnat föreställa mig, och WAY mer än vad jag hade förväntat mig av mig själv. Bara det att jag mellan bild ett och två bodde i fyra olika lägenheter (!) för att till slut ordna upp det känns i dagsläget...hm. Hur pallade jag. Absolut ingenting under de här senaste åren har varit lätt. Varje DAG har inte varit en kamp, men med jämna mellanrum har det kommit upp hinder hej hej. På bild ett lärde jag mig fortfarande att kunna somna själv och att gå upp på morgnarna ensam utan min kille som väckte mig. Jag hade vant mig vid att alltid bo med mina pojkvänner eller hemma hos familjen. På bild två hade jag skitont inombords och hatade mig själv för det. På bild tre, hm, ja då var jag i alla fall snygg.
Och bild fyra. Från stund till stund känner jag mig frågande till vem jag egentligen ens är. Vacklar av och an hela tiden, vad vill jag, vad har jag lärt mig av mina misstag - och har jag ens lärt mig? Många gånger är jag nära att göra om dem. Det enda I Know For Sure (OPRAH <3) är att jag alltid har haft bra frisyrer.
Bisou.
