Den här veckan har varit en av de bättre på länge. Och helt och hållet tack vare alla fantastiska lyssnare som hört av sig under min vecka som gästredaktör för Musikguiden i P3. Jag vill bara säga: tack. Jag har i sju års tid jobbat som nöjesjournalist och det är en del av min vardag att ta del av läsares feedback, reaktioner, tankar osv. Men den här veckan har varit off the HOOK. Jag är HELT och hållet överväldigad av er kärlek. Gamla bästisar, grannar, de expojkvänner jag pratat mycket om i programmet, min familj, mina vänner bekanta, läsare, nya läsare, lyssnare, kollegor har hört av sig och gett mig KÄRLEK.
Igår kväll kollade jag på Debatt i SVT och hade så mycket adrenalin, sorg och ilska inombords eftersom man inte bara visade Sverigedemokraternas senaste rasistiska och kvinnohatande reklamfilm, utan sedan hade ett slags försök till seriös debatt kring den? Det var för mycket för mig, det är tvärfel av SVT att visa den, det är tvärfel av SVT att ge utrymme till en diskussion som grundar sig i rasistpropaganda. Rasistpropaganda är ALLTID fel. Den hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle. Det är hatiska budskap som gör allt för att svartmåla våra systrar och bröder som har en annan religion, hudfärg och ursprung. Hedersvåld är ett samhällsproblem i HELA världen, prata om strukturer, klassamhället, patriarkatet istället. Hursomhelst kände jag bara hat, och det var skitjobbigt. Jag vill känna kärlek, jag vill att vi ska älska varandra och respektera varandra, vara hjälpsamma, lyhörda och öppna. Där någonstans finns hoppet i att göra världen till en bättre plats för alla. För glöm inte: ingen människa är ond! Vi är alla bara symptom på hur makten är skevt fördelad i samhället.
KRAM!
