Arvida Byström arrangerar en inkluderande klubb.
Äntligen händer det. Efter en lång väntan och trötta fötter i köer till klubbar som inte förstår exakt vilket härligt snygg misfit du är, är revanschen nära. Efter sommarens klubbsuccé på Vardagsrummet, Sommaren i City, fortsätter adressen att bjuda på freaks hela hösten och vintern ut. Åtta olika klubbar kommer att få en helgdag var, och några av arrangörerna bakom Vardagsrummets nya klubbhelger kommer bland annat att vara klubbdrottningen Tommie X och it-killen Richard Leppänen.
En trio som kommer att leverera fest är Charlott Malmenholt, Katja Lindeberg och Arvida Byström. Med längtan efter ett världsspråk och mer kultur på festen kommer de i mitten på november för första gången att öppna dörrarna till klubben Esperanto, som har den radikala tanken om att klubbscenen ska vara inkluderande. Nöjesguiden haffade Arvida Byström för att fråga ut henne om socialistiska världsspråk och konst på klubb.
Din nya klubb Esperanto är en del av satsningen på Ingmar Bergmansgatan under hösten, med viljan att blåsa nytt liv i Stureplan. Jag har hört rykten om att det kommer att spelas Riot Grrrl-musik och arrangeras konstarrangemang. Låter extremt kulturellt. Är Östermalm redo för sitt eget Högkvarteret?
– Esperanto är en klubb vars koncept går ut på att främja det gemensamma kollektiva, kreativa, kommunikativa. Med fokus på mänskliga möten, musik och dans vill vi få in konsten och på ett enkelt sätt skapa ett forum att visa upp den i. Ja, visst kommer det att spelas Riot grrl-musik, men också blandat med allt, till exempel punk, hiphop, disco, pop och elektronika. Vi vill absolut inte verka exkluderande, alla är välkomna till vår klubb! Vi har ingen avsikt att jämföra oss med Högkvarteret, vem skulle kunna göra det, men samtidigt har väl den, bland mycket annat såklart, inspirerat till vårt initiativ. Och om Östermalm är redo för detta… Ja, det återstår väl att se? Vi uppmuntrar, och uppmanar, alla att komma hit och claima sin plats i allas stad, Stockholm.
Konst på klubben, tänker ni mer som att glo på tavlor i rökrutan eller performativt? Skulle du säga att klubb är en bra plattform för just konst?
– Alltså, haha, nu vill jag inte slänga till med för mycket. I början försöker vi göra det i den utsträckningen som känns möjligt för just vad det är – första gången. Vi har snackat om fanzine, icke-kommersiella musiker och sånt som vi kommer att ge bort i kreativa goodiebags, i kontrast till de vanliga kommersiella. Förhoppningsvis kommer det även att bli spelningar, men nu håller jag på att lova lite för mycket.
Har du tidigare erfarenhet av att arrangera klubbar?
– Jag har personligen ingen tidigare erfarenhet av att arrangera klubbar men Charlott har spelat skivor på Masskultur och Högkvarteret och Katja har varit med och arrangerat olika svartklubbar. De är sjukt lugna, det är mer jag som nojjar inför premiären och då är det över allt möjligt. Att ingen ska komma, att ingen ska dansa, att alla ska gå efter en minut. Att det kommer att bli en stel och icke-accepterande stämning. Ja… allt, helt enkelt.
Esperanto, det socialistiska världsspråket. Jag gick på en folkhögskola som hade esperanto som tillval, men kursen var tvungen att läggas ner på grund av bristande intresse från eleverna. Hur tänkte ni kring namnvalet? Har ni några egna erfarenheter kring esperanto?
– Vi vill väl framförallt ta till vara på den utopiska idén med världsspråket. Istället för ett språk i den meningen att det har en bestämd grammatik och är ett talat språk får det bli en metafor för det konstnärliga språket som idealiskt ska fungera världsomspännande. Och precis som ett språk inte kostar kommer vi inte att ha något inträde. Egna erfarenheter kring språket har jag dock inte förutom att jag googlat fram underbara låtar på esperanto och suttit och snyftat eftersom den fina idén kring något så inkluderande har fallit i glömska. Jag är väldigt lättrörd när det gäller idéer som vill omfamna allt och alla. En ideal klubbscen är precis som esperanto, inkluderande och välkomnande för alla.
Du jobbar som fotograf och har bland annat publicerat ett fotojobb i tidningen Vice som visade kvinnor i sommarkläder som helt obekymrat visar upp sin kroppsbehåring. En handling som blev förvånansvärt politiskt. Går det att vara politisk på klubben?
– Jag har svårt att se saker helt frånkopplade från politik. Det kanske inte finns en direkt politisk agenda bakom mer elitistiska klubbar men de lyfter definitivt fram en viss kultur och ett eftersträvansvärt levnadssätt som inte helt kopplas bort från det faktum att de idealen existerar i ett samhälle.
