
Och han gör det raffinerat, med ett urval korta utsökta softpopmelodier som har det gemensamt att de aldrig söker sig direkt till den uppenbara Liverpoolkällan. Istället refererar hans 70-talspastischer med strålande vokalharmonier, elpianon och saxofonstick till alla dem som först injicerades med The Beatles-DNA, det vill säga Roy Wood, 10CC och med en underdånig hyllningssång explicit till Harry Nilsson. Och så givetvis till Wings och George Harrisons eget 70-tal. Genom att ta den omvägen till urfäderna via deras apostlar etablerar Seth Swirsky en attraktionskraft som är hyperstark även såhär 30 år after the fact.
KOMMENTARER
Visar: 1-1 av 1 | Skriv kommentar »Ah, men jag pratade ju inte om Beatles specifikt utan om 60-talet. Att 70-talet är en brunn som ännu inte har sinat råder det nog inga tvivel om. Men vi får se hur det ser ut med den saken om tio år.
Nicholas | 10-06-02