På andra sidan drömmarna

10:49 25 May 2000
2 CD. 20 låtar. 140 minuter. Räkna orden och ni hamnar någonstansnära Wislawa Szymborskas samlade livsproduktion. Men räkna stunderna somverkligen berör och vi hamnar någonstans kring en högerhand och vänstertumme.På andra sidan drömmarna kommer, med andra ord, att sätta även den mesttrogne Lundell-fanatikern på mycket hårda prov. Inte bara för att den ärett voluminöst monster, utan för att den visar upp en Ulf Lundell somuppenbart är förvirrad, förbittrad och alienerad, men som inte lyckasfokusera allt detta till den skärpa vi vant oss vid. E-Street Band-hymnenLevande och varm tillhör undantagen: en rörande uppgörelse med medelåldern,där han förbannar sina minnen, som aldrig lämnar honom i fred - men där hangör det med en värdighet och värme som är betydligt lättare att ta till sigän när han, i den på alla sätt svårsmälta Paradise Park, "försöker hållaleendet på Konsum vid liv". Där - och i flera andra spår - blir han mestklumpig och aggressiv; en skällande bandhund som aldrig vinner våruppmärksamhet - i grym kontrast mot förra albumet Xavante, som utan störreåthävor skar rakt genom bruset.En lämplig parallell är med hans senaste roman, Saknaden. Även det ettohyggligt ojämnt verk, som är bra de stunder den är privat och känslosam,men oerhört tröttsam när Lundell försöker placera in sig i den samtid därhan har så svårt att känna sig som hemma. Han droppar namn ochtidsreferenser med en våldsam frenesi, men erbjuder ingen klarsyn - baramer brus. 57 kanaler, men inget på, om ni förstår vad jag menar.Musikaliskt är det ett oerhört rikt album, med maffigt soulblås, rensydstatsboogie i Du har ett jobb och mäktiga kör- och stråkarrangemang, somi avslutande sviten Connemara. Men det räddar inte slutomdömet: att det härär väldigt mycket Lundell. Men inte mycket väldigt bra.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner