Jag har haft en riktig Lundell-sommar komplett med hyrbil längs Strandvägen, tjurandes till [I]Håll mig (Åh ingenting)[/I] och promenader längs Hornsgatans öde stråk.
Så nog blev jag mer än glad när Uffe till vintern släpper en skiva där han poserar i prickig uppknäppt skjorta och Panama-hatt medan titlar som [I]Smulorna i sängen[/I] skvallrar om romantik. Hungrigt slängde jag mig över det här
Ulf Lundell
Ulf LundellI sista stund bestämde sig Uffe för att skippa planerna på sitt drum'n'- bass-epos, och till och med triphopprojektet kändes lite omodernt. Istället blev det, håll i er nu, ett "rockprojekt", som Uffe själv beskriver det. Han levererar bredbent vuxenrock ur ett grabbigt perspektiv, ibland lite boogie men oftast klart inspirerat av EStreet Band. Dessutom överraskar han med ett par nästan akustiska |
Ulf LundellÄnnu ett Lundellalbum som inte hittar hem till någon annan än till pojkarna längst fram? Ännu en schizofren rundpall så kraftig att avsändaren dräper i backen av all kraft som ligger bakom den? Ännu en parentes som känns forcerad, ofärdig och maniskt nedtryckt på band eftersom det måste förevigas, vad ni än säger och skit samma om det känns relevant i morgon?
Inte den här gången, och fråga mig |
SluggerNär en kompis bråkat med sin flickvän brukade han gå ut i vardagsrummet och sätta på en gammal Dead Kennedys-LP på högsta volym. Han låtsades sedan se helt oförstående ut när hon kom ut och blängde surt på honom. Är det för högt? Gillar du det inte?Ungefär lika mogen och genomtänkt är större delen av [I]Slugger[/I]. Fyra karlakarlar har vräkt upp volymen till Spinal Taps berömda elva och manglat s |
På andra sidan drömmarna2 CD. 20 låtar. 140 minuter. Räkna orden och ni hamnar någonstansnära Wislawa Szymborskas samlade livsproduktion. Men räkna stunderna somverkligen berör och vi hamnar någonstans kring en högerhand och vänstertumme.På andra sidan drömmarna kommer, med andra ord, att sätta även den mesttrogne Lundell-fanatikern på mycket hårda prov. Inte bara för att den ärett voluminöst monster, utan för att den vi |
Män utan kvinnor
Att lyssna på Lundells 90-talsalbum är mer geografiskt allmänbildande än ett avsnitt av "På spåret". Den här gången tar han med oss till tre kontinenter, i ännu ett avsnitt av den evigt rastlösa resa som präglat hela hans produktion det här decenniet. En "Expedition Robinson" där Lundell, än en gång, röstar bort sig sjä