Vet inte om det beror på konstnärlig hybris eller bara bristande urskiljningsförmåga, men trenden att packa skivor med alldeles för många kompositioner tills de sväller upp till oformliga ljudmassor blir allt värre. Scarface trycker in 30 låtar på sitt dubbelalbum och Killah Priest är god tvåa den här månaden med 20 spår. Fler låtar betyder inte mer valuta för pengarna. Fler låtar betyder urvattnade skivor, trötta interludes och ett evigt programmerande av cd-spelaren. Hur många tidlösa plattor har fler än 13 spår? Hur många artister vill du ska göra längre album än så?
Den trista utvecklingen blir påträngande tydlig då man lyssnar igenom Killah Priests solodebut. Wu-Tang-kompisen och Sunz Of Man-ledaren har tveklöst tillräckligt med högkvalitativt material att fylla ett normallångt album, men istället låter han produktionen spänna över 74 minuter och snubblar på sina egna fötter en bra bit före målsnöret. [I]B.I.B.L.E.[/I], som vi hörde redan på GZAs [I]Liquid Swords[/I] är en favorit i repris, och såväl uppbackningen från Inspectah Deck och GZA i [I]Cross My Heart[/I] som Ol' Dirty Bastard-duetten [I]If You Don't Know[/I] är våghalsiga balansgångar på den slaka linan mellan koalition och kollision. Men vad hjälper det när flera andra spår är ren utfyllnad? Hade Killah Priest och producenten 4th Disciple redigerat ner det här med sju låtar hade det blivit hur bra som helst.
Skivbolag:
Artist:
