Det första som slår mej är att det är ett hiskeligt fult omslag. Sen kollar jag igenom förra singeln och mini-ep:n, och ser man på, de är lika oangenäma att se på. Estetiken skriker handmålat, hemsnickrat och DIY-psykos och jag är inte särskilt peppad att sätta in cd:n i stereon och höra den väntade keanecoldplaydeppigkille-esqueiga dussinpopen från UK. Men attans vad fel jag hade.
Dessa norra Londonkillar gör musik som anspråkslöst och liksom utav bara farten tar över dina sinnen, lite som Eels [I]Novocaine for the Soul[/I] möter [I]Cool Your Boots[/I] med Ride. Inte lika självklart hittig som den förstnämnda, inte lika maffig och bedövande som den senare, men nånstans däremellan. Annat som ploppar upp i skallen är en dash av Mercury Rev, lite Elbow här och där, och att de själva säger sej gilla Brian Eno och Spiritualized kommer inte som någon direkt chock.
[I]Home[/I], den första singeln från våren 2004, står omedelbart ut och bör med all rätta hamna på många hångelblandskivor. På min är den redan. Och för er som gillar kuriosa, skivan är inspelad i samma studio som [I]Disintegration[/I] med Cure.
Det är eftertänksamt och hänsynsfullt, men aldrig osäkert eller tveksamt, det känns nytt och ändå drogromantiskt och tidigt 90-tal. Långt uppifrån låter de sina shoegazeflörtar och nästan sakrala stämningar falla ner på en som det vita fluffet som blir av maskrosor innan de dör och lite försynt frågar de hur man vill må just idag. För de är lite som The Album Leaf, väldigt känslomässiga killar men inte så att de kväver det egna, snarare trevande och försiktigt utforskar de en känsla man hade redan innan. De förstärker ens dagsform, kan man säga, bra som eländig. Som ecstacy ungefär.
Skivbolag:
Artist:
