Det här hade nog Feeder aldrig anat. Att de skulle släppa
ett album, att det skulle hamna hos en ung svensk recensent som blir helt salig och i samma stund som hon lyssnar igenom albumet bestämmer sig för att det här blir sommarens stora hype. Pojkarna i Feeder är alldeles för ödmjuka för att kunna förutspå det. Det här, mina vänner, det här är bra skit. Mycket mer än så finns inte att säga.
I Am KlootSom en bastard inom den nyakustiska rörelsen dök Johnny Bramwell aka Dangerously upp för fyra år sedan. Men även om oförmåga att hålla fast vid sina ägodelar, inklusive sin enda gitarr, liksom problem att hålla sig borta från alkohol genererar romantiska historier är de sällan grunden för en långsiktig musikkarriär. Även om det tar lång tid mellan skivorna turnerar I Am Kloot ständigt, och det är |
EngineersDet första som slår mej är att det är ett hiskeligt fult omslag. Sen kollar jag igenom förra singeln och mini-ep:n, och ser man på, de är lika oangenäma att se på. Estetiken skriker handmålat, hemsnickrat och DIY-psykos och jag är inte särskilt peppad att sätta in cd:n i stereon och höra den väntade keanecoldplaydeppigkille-esqueiga dussinpopen från UK. Men attans vad fel jag hade.
Dessa norra Lo |
Ray Lamontagne-- Så jag slutade på mitt jobb, jag visste att jag ville sjunga, vilket var helt sjukt för jag pratade ju inte ens med någon.
Orden kommer från Ray Lamontagne, 31-årig skäggprydd herre från New Hampshire som nu kommer med sin debut. Till sin hjälp har han tagit producenten Ethan Johns, som tidigare jobbat med bland annat Ryan Adams, Emmylou Harris och Jackson Browne. Och oj, vilka snirkliga st |
"There's blood on your legs, I luv you" sjöng Johnny Bramwell, med bredaste Manchesterdialekt, om menstruationssex på I Am Kloots debut [I]Natural History[/I] för drygt två år sedan, och genast blev han den engelska musikpressens akustisk gitarr-älskling den månaden. Men hans rykte som byfåne, suput och lodis hemma i Ma