Om du tycker att Darryl Hall & John Oates är missförstådda, rentav lite geniala, och dessutom försökte lyssna på Steely Dans senaste skiva, är det mycket möjligt att det var De La Souls samplingsorgier som fick dig att upptäcka vit musik. Med sådana samplingar i De La Souls mix blev det lite enklare för vita män att hoppa. Debuten [I]Three Feet High And Rising[/I] blev till för alla, och gjorde 1989 till det kulörtaste året någonsin. Rap-musik för De La Soul stavades ohämmad infallsrikedom. New York-trion, som än i dag består av samma Posdnuos, Dave och Maseo, hade inte bara snett skulpterade afron, de tryckte dessutom ihop hela 24 sprakande spår på en och samma skiva.
Uppföljaren [I]De La Soul Is Dead[/I] avlade också hit-singlar, och hade ännu lurigare humor i den talade dialogen ("skits") mellan låtarna. Till [I]Stakes Is High[/I], gruppens fjärde fullängdare, var tempot lägre och i fokus för texterna stod rap-industrins dåliga sidor. Fast ville man så gick det hur bra som helst att dansa till det också - De La Soul-musik har alltid ett visst mått av upprymdhet till sig.
Efter fyra års tystnad kom discodängan [I]I Like It (More Than You Know)[/I] som ett av gruppens mest vitala livstecken. Låten återfinns på producenten Prince Pauls fiktiva filmsoundtrack [I]Prince Of Thieves[/I]. De La Soul verkade ha gått varvet runt. De både rappade, dansade och sjöng igen. I våras gjorde de om möjligt än mer speedad glad-rap med Camp Lo. Resultatet hette [I]So Good[/I] och river taket av varje klubb den spelas på. Efter två svåröverträffade låtar släpptes under sommaren ässet i ärmen, nya albumets förstasingel [I]Oooh[/I].
[I]Oooh[/I] går ut på att De La Soul och Redman ropar "oooooh" medan basljudet från [I]Blow Your Head[/I] av Fred Wesley and The JBs (mest känt som knorrandet från Public Enemys [I]Public Enemy #1[/I]) används för att spela om en melodi av soundtrack-kompositören Lalo Schifrin. Det är förstås en väldigt smal referens, och De La Soul har själva sagt om låten att de gjorde den med inställningen att det skulle bli en festlåt för underground-folket. Lägg till detta Posdnuos öppningsfras - "Don't scandalize mine" - lånat från en hemlig bortglömd låt med samma namn av rapparen Sugar Bear, och [I]Oooh[/I] var färdig att pumpas i en källare nära dig. Lyckligtvis lurar sig [I]Oooh[/I] spikrakt in på andraplatsen på Dee Jay Promotions svenniga topplista. Alla människor älskar [I]Oooh[/I], vilket är väldigt bra. Det bekräftar att De La Soul är gruppen som är bäst på att göra bra hiphop lättillänglig, och inte bara förunnad musikfånar. De viktigaste De La Soul-singlarna är precis som [I]Oooh[/I] - den sortens singel som får små barn att springa ut och köpa sin första skiva.
[I]Art Official Intelligence[/I] släpps i tre delar, och denna första del bär undertiteln [I]Mosaic Thump[/I]. Produktionen är inte olik den på Slum Villages och Q-Tips senaste album. Skivornas gemensamme nämnare är främst Detroit-producenten Jay Dee, vilket gör att beatsen är mer för kräsna rumpor än nackar. Låtarna med soulrefränger (som upptar en ansenlig del av skivan) känns mycket speciella, med sina mystiska ljudnivåer och mycket närgångna sång. [I]All Good?[/I], som gruppen gör tillsammans med Chaka Khan, och [I]With Me[/I] är två av skivans mest laddade inslag.
Jag spelar [I]Art Official Intelligence[/I] om och om igen som en dåre. [I]Oooh[/I] är årets hiphop-singel. På [I]Thru Ya City[/I] snor en djup svart stämma det bästa av refrängen från jättebleka gruppen Lovin Spoonfuls [I]Summer In The City[/I]. Låt dig inte luras av de här tre farbrödernas lite ofrivilliga flintar, de är fortfarande bäst på den snabbaste hiphopen.Skivbolag:
Artist:
