De La Soul
De La SoulDet senaste årets skivbolag för gamla gubbar som vill göra comeback är tveklöst brittiska Sanctuary. Detta gäller tydligen inte bara rockgubbar för på underetiketten Urban släpper nu hiphopgubbarna i De La Soul en naturlig uppföljare till 1996 års [I]Stakes Is High[/I] -- nästan lika lekfull, men inte lika smart. Med producenthjälp av J Dilla och Madlib och gästrap av Ghostface på plattans låt [I] |
De La SoulTill andra delen i trilogin [I]Art Official Intelligence[/I] laddar De La Soul om med ett knippe nya låtar och undertiteln [I]Bionix[/I]. De La Soul fortsätter att uppdatera sin new school-stil. Men de gör inte längre så mycket av musiken de gjorde till [I]Buhloone Mindstate[/I], vilket är konstigt då det ännu efter åtta år är ett av de bästa exemplen i hiphop på hur den måttfulla stilen verkligen |
De La Soul
Om du tycker att Darryl Hall & John Oates är missförstådda, rentav lite geniala, och dessutom försökte lyssna på Steely Dans senaste skiva, är det mycket möjligt att det var De La Souls samplingsorgier som fick dig att upptäcka vit musik. Med sådana samplingar i De La Souls mix blev det lite enklare för vita män att hopStakes is high
Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. Ett mer irriterande ordspråk får man leta efter, trots att det allt som oftast visar sig stämma. I fallet De La Soul stämmer det definitivt. Milstolpen Three feet high and rising (jag säger bara Ghetto thang och Buddy) för sju år sedan följdes av två klart mer anony