Undrar just ifall det är Henry Rollins sunda, på gränsen tillasketiska liv - han brukar jämställa sitt disciplinerade leverne med detibetanska munkarna - som gör att han hinner med så mycket kul. Förutomskivor och oändliga turnéer med Rollins Band producerar han andra band, skriver böcker, driver ett bokförlag, är filmstjärna och turnerar med sina monologer där han talar om allt han bryr sig om. Bland annat. Kanske är hans äckliga politiska korrekthet bara på skoj, en image på samma sätt somAngus Young har sin skoluniform, Meat Loaf sin fetma eller Gene Simmonssitt smink. I så fall är han bara att gratulera för en ytterst konsekventgenomförd lögn. Eller så drivs han verkligen av övertygelsen att hans uppdrag på jorden är att dra en rejäl mängd strå till den alltför klena amerikanska stack som förtvivlat försöker skrika ut att USA är världens absolut mest skenheliga och genomruttna land. Om fallet är det sistnämndaär han värd en dunk i sin muskulösa rygg. Personligen tycker jag dock inteatt dunken skall vara alltför hård. Fanatism är aldrig hälsosamt, oavsett åsikter. Men delar av USAs media verkar ha köpt hela Rollinspaketet rakt av. Där betraktas han som en äkta jävla hjälte; en intellektuell stålmanmed stake. John Wayne, JFK och Stormin' Norman inkarnerad i en och samma välpumpade torso. Vem vet, om 15 år är kanske Henry senator eller borgmästare. I så fall blir han troligtvis den förste som med skitnödigt sammanbiten stämma pressat fram floskler om hur illa han mår över hur illamänniskor beter sig mot sig själva och sin omgivning, ackompanjerad avfinslipad musikhögskolehardcore. Henry Rollins är en fejk. Och musiken han och bandet framför är inte ett dugg bättre.
Skivbolag:
Artist:
