Dreamworks/Universal

Rufus Wainwright

"I just want to be my Dad, with a slight sprinkling of my mother", sjunger Rufus Wainwright med en röst väldigt nära Ron Sexsmiths i vekhet och mod att pröva osäkra tonhöjder. Men vi ska nog inte tro honom. Han hade kunnat göra det så enkelt för sig. Successions- ordningen i grundlagen ger honom självklar rätt till folkmusikens tron, med Loudon Wainwright III som pappa och Kate McGarrigle som

The Isley Brothers

Samtidigt som den gamla världen försökte bräcka varandra i att döma R. Kelly på förhand som pedofil i vintras har den amerikanska publiken friat honom på alla punkter. Hans album [I]Chocolate Factory[/I] petade ner 50 Cent från topplistan och [I]Ignition Remix[/I] är årets största r'n'b-hit, tätt följt av ett par andra

Electro-Shock Blues

[I]Electro Shock Blues[/I] är, i ännu högre grad än de tidigare tre albumen med mannen som kallar sig E, ett perfekt soundtrack till den ironiska generationen. Skivan man sätter på efter ett avsnitt med [I]Simpsons[/I] eller [I]South Park[/I]. Låtar som heter [I]Cancer For the Cure[/I], där refrängen slutar "Well, hee hee hee" (alternativt [I]My Descent Into Madness[/I], där refrängen enbart går "

XO

Skivbranschens mest utmärkade drag är att den är girig, spekulativ, okunnig och förhållandevis ointresserad av musik. Därför upphör jag aldrig att förvånas över att det ändå händer att den fungerar som den ska: att bra musik kan nå ut till massorna bara genom att vara bra musik.Visst, Elliott Smith har haft lite hjälp a

Rufus Wainwright

Kom ihåg var ni läste det sist: Rufus Wainwright har gjort ett sensationell debutalbum. Rufus Wainwright släpptes för över ett halvår sedan, men eftersom jag köpte den först förra månaden så är den ny för mig. Den här skivan bekräftar också en teori jag haft ända sedan jag läste att Beastie Boys på en konsert gjort en c

Figure 8

Sedan första gången jag hörde Ron Sexsmiths låt Strawberry Blonde visstejag att den var skriven till mig. Vid något tillfälle anförtrodde jag ocksådetta till en vän. När denne några veckor senare såg Sexsmith i Amsterdam såintroducerades låten i fråga med: "This is a song I wrote about a couple offriends of mine back in Canada. So in case you wondered, it´s not aboutyou". Nåja, jag lät mig inte n

Get Some Go Again

Det är glädjande att kunna konstatera att Henry Rollins till sist har lyckats släppa ifrån sig en riktigt hyfsad platta. Det finns ju inget värre än människor som får oförtjänt mycket uppmärksamhet sett till vad de presterar, och gudarna skall veta att Henry är en av dem som bäst personifierar detta. Att hela hans uppenbarelse och musik dessutom alltid utstrålat arg, patosfylld wannabe-intellektue

Come In and Burn

Undrar just ifall det är Henry Rollins sunda, på gränsen tillasketiska liv - han brukar jämställa sitt disciplinerade leverne med detibetanska munkarna - som gör att han hinner med så mycket kul. Förutomskivor och oändliga turnéer med Rollins Band producerar han andra band, skriver böcker, driver ett bokförlag, är filmstjärna och turnerar med sina monologer där han talar om allt han bryr sig om. B