Årets första tungviktare till album är äntligen här. Benny The Butcher släpper sitt senaste projekt Everybody Can’t Go, vilket är ett bevis på att hiphop fortfarande lever, mer än någonsin.
Jag har haft kännedom kring rapparen ett bra tag. Han har en etablerad fanbase som håller hårt om den 90-talsinspirerade och robusta rapmusiken. Tidigare släpp som Tana Talk 4 prisas högt av många, även om det är lite monotont för min smak, kan jag se charmen. Nu när hans senaste album är ute förstår jag varför artisten är så respekterad.
Everybody Can’t Go balanserar kommersiellt breda ljudlandskap tillsammans med ett vasst berättande från Benny. När han rappar om våld, gatan och kriminalitet är musiken mörk och seriös. Sedan kan han kravlöst hoppa till ett kvickare flow och rappa om sina framgångar som backas upp av ett upplyftande sound.
Bland favoritlåtarna har vi Bron, TMVTL och Pillow Talk & Slander, spår som visar det bästa av två världar. Den lilla kritiken jag har är att vissa features känns svaga. Snopp Dogg lämnar knappt avtryck på Back Again, och ljudet på Griselda Express låter kasst ibland.
Benny The Butcher ser till att rap och hiphop fortfarande lever. Musiken tar förvisso inga stora kliv för att genren ska nå nya höjder, men Everybody Can’t Go är allt som ett stabilt hiphop-album ska vara.
