Motörhead har aldrig gjort mig varken besviken eller överraskad. Likt en konstant kraft i hårdrocken äger de sitt sound och besitter en ovärderlig innebörd för hårdare musik. Med sitt tjugoandra album ser trion tillbaka mer mot sitt smutsiga sväng än den sentida metalliska hårdheten. Ingen kan ha undgått Lemmy Kilmisters vacklande hälsa och hans stämband presterar kanske inte några minnesvärda melodier längre, men trots allt är hans stenhårda attityd är oförändrad.
Motörhead
MotörheadFarten kittlar. Men är det lika spännande att resa i 220 km/h på ett X2000 som att göra det i en rostig Ford Anglia? Ligger inte spänningen i faran, snarar än i farten? Lemmy trampade gasen i botten 1976, och där har den fastnat. Men med co-drivers som Philthy Animal Taylor och Fast Eddie Clarke var det skramlande vrålåket Motörhead alltid så nära att köra av vägen eller få ett totalt motorhaveri |
MotörheadDet var länge sedan en ny platta med Motörhead fick världen att hålla andan. Minns att jag gillade Orgasmotron en del när den kom, men det är fjorton år sedan. Bandet har fortsatt att släppa plattor i en jämn takt och plattorna har varit jämna de också - jämnointressanta.
Därför kan det med lika delar glädje och förvåning konstateras att Motörheads nya är riktigt bra. Bandet har till sist återvä |
Overnight SensationMotörhead tuggar på i sedvanlig metallisk pubrockstil. Vare sigmer eller mindre. Det räcker för att låna dem ett öra en kort stund, menbandet lär inte få några nya fans då de flesta säkerligen äger något avderas tidigare alster. Intet nytt innanför Lemmys hjärnbark, sålunda. |
Snake Bite LoveTro det eller ej men Motörhead har utvecklats. Borta är merparten av det tidigare så karaktäristiska och statiska gubbmanglet och istället försöker bandet här fånga ditt intresse med hjälp av mer variation i såväl tempo som arrangemang. Fast de lyckas inte särskilt bra, det mesta låter tämligen träigt, geistlöst och ointressant.
[I]ÖH[/I] |
