På Scandic Grand Central-festen igår hade ett hundratal festgäster tilldelats gratis hotellrum.
Min tjejkompis smsade mig att komma till ett hotellrum. När jag kommer in är det första jag ser hur en flitigt anställd, erkänd fotograf står på knä framför en annan tjejkompis och hetsar henne att dra ner sin klänning och visa hennes bröst. "Du har fula jävla äppelkinder, men en schysst hylla", säger han och upprepar nästan maniskt sin önskan om att få fotografera hennes bröst.
Hon vägrar gång på gång och han börjar bli obehaglig. Han försöker dra ner hennes klänning men hon hinner hindra honom, precis när jag går fram och säger att klänningen stays on.
Han fyrar av sinnessjuka skratt, hoppar runt i rummet, puttar runt kvinnorna och beordrar dem att posera på olika sätt fastän de inte vill ställa upp. Precis när jag undrar varför jag fortfarande är kvar sparkar han mig i rumpan. "Det där kommer du inte undan med", säger jag och känner hur jag kokar av ilska. Han sparkar mig igen och skrattar åt att han skulle ha någon som helst respekt för mig eller någon annan av kvinnorna i det rummet. Jag är så chockad över att bli så illa behandlad att det enda jag gör är slänga iväg hans keps innan jag springer ut i korridoren.
På festen igen pratar jag med branschkollegor om vad som precis hänt och de säger att de "inte är förvånade". Ändå insisterar de, och många andra, på att fortsätta anlita en person med så vidrig kvinnosyn och uppenbara Terry Richardson-komplex. Det lider ingen brist på begåvade modefotografer i Sverige idag och jag tänker varken stödja eller samarbeta med någon tidning eller något företag som anlitar honom.
