Jamen, varför skriver jag egentligen? Rasmus frågade såklart men ja, varför? Vill jag bli bättre vän med honom kanske? Han är ju så lång. Pratar sådär så man minns. Jag trivs ju ändå ganska bra såhär; tv, socker, ingen mobil och socker på det. Framförallt, jag har ju inget att säga, och hur ska jag berätta det på ett spännande sätt? Gör som jag brukar. Kastar in en bild på en banan. Post om ny skiva 231 likes. Bild på gråbrungul banan jag värmer på mitt element 392 likes. Vad är det senare för bransch? Du tittar på överdelen av min säng i Östersund klockan 20.00. Turnébananen från fruktskålen i logen jag alltid brukar tömma i min ryggsäck och låtsas som ingenting och sen gömma under kudden på rummet kanske finns det kameror Säpo, Gestapo, Garbo, Särbo, gud vad längesen det var jag var ihop med någon. Samma säng ligger jag i 02.30 med en kyckling på magen sen är kyckligen under magen och så Breivik på tre skärmar samtidigt. Alla tänkbara vinklar. Sen badrum. Sen säng. Sen badrum. Säng. Badrum igen. Plastguldnecessären tullen inte kan sluta ta på, en ångande buss och vi är i Sundsvall och allt är ungefär likadant fast utenatten slutar med att jag klipper av honom hans 3,5år gamla skägg och tvinnar en mustasch av det som jag limmar på min överläpp och idag undrar jag om han ångrar sig sådär som jag gjorde i november i ett annat badrum men jag gick hem i stövlar och så säng, innenatten, några öl till, tv, humor-tv, humor-tv och jag skrattar åt att jag inte skrattar men det fattar ju inte han som luktar i rummet intill. Ulf ser han ut att heta? Och på tal om namn, Lars, Hanna, brun kaka och vad konstig madrassen känns och vad är det för gojja här ovanför egentligen som bara vispas ihop till nåt gråkletigt jag stör mig på. Klipp. Göteborg, allt är minutiöst tråkigt precis som planerat. Rasmus är vi bättre vänner? Blir jag mer berömd i varje fall? Ser ungefär likadan ut i spegeln. Himlen samma färg. Bloggkarriär, in och ut. 5 minuter. Hejdå!
Hur jag älskar din överlevnads strategi. Guldmedalj i värdighet. Inget onödigt sägs.
Ps hoppas du fick några fina frukter för detta inlägg typ pomelo eller så DS
Konstiga underbara Kristian. Varje gång jag läser dina trassliga texter så blir jag varm och mjuk i hjärtat, jag tycker om dom, trots att jag egentligen inte är så förtjust i att läsa. Jag har älskat din musik sen jag hörde den första gången 2005. Och efter varje gång jag ser dig inser jag mer och mer att du är den vackraste människan i hela mitt universum. Ditt ansikte fascinerar mig, din röst gör mig smått yr i huvudet.
Du verkar alltid så otroligt charmig, artig, snäll och till och med lite småblyg.
Vissa få människor kan jag aldrig släppa, det är något speciellt med dom, jag vill veta mera, lära känna. Och du är en av dom få personerna. Det är någonting där, långt inuti. Det rycker och drar i mig på något märkligt sätt.
Nu låter jag som en galen fangirl, men det är jag verkligen inte. Viktigt att klargöra känner jag.
Ville bara att du skulle veta. Jag tänkte att du skulle bli åtminstone lite glad av att läsa det.
Jag önskar att jag någon gång fick lära känna dig. Sluta vara fånig nu Sara, du börjar bli lite pinsam. Närå. Jo.
Äsch! Jag ska icke störa herren mer med mina tramsiga meningar.
(Förresten presenterade Timo oss för varandra på Clooney´s, jag hade röda runda hippiglasögon heh!
Det var en fin kväll. Gick dit ensam, liten och rädd! Men det var det värt.)
Kärlek och magi!
Om du är full eller ledsen eller vill säga konstiga saker
0730203948