Jamen, varför skriver jag egentligen? Rasmus frågade såklart men ja, varför? Vill jag bli bättre vän med honom kanske? Han är ju så lång. Pratar sådär så man minns. Jag trivs ju ändå ganska bra såhär; tv, socker, ingen mobil och socker på det. Framförallt, jag har ju inget att säga, och hur ska jag berätta det på ett spännande sätt? Gör som jag brukar. Kastar in en bild på en banan. Post om ny skiva 231 likes. Bild på gråbrungul banan jag värmer på mitt element 392 likes. Vad är det senare för bransch? Du tittar på överdelen av min säng i Östersund klockan 20.00. Turnébananen från fruktskålen i logen jag alltid brukar tömma i min ryggsäck och låtsas som ingenting och sen gömma under kudden på rummet kanske finns det kameror Säpo, Gestapo, Garbo, Särbo, gud vad längesen det var jag var ihop med någon. Samma säng ligger jag i 02.30 med en kyckling på magen sen är kyckligen under magen och så Breivik på tre skärmar samtidigt. Alla tänkbara vinklar. Sen badrum. Sen säng. Sen badrum. Säng. Badrum igen. Plastguldnecessären tullen inte kan sluta ta på, en ångande buss och vi är i Sundsvall och allt är ungefär likadant fast utenatten slutar med att jag klipper av honom hans 3,5år gamla skägg och tvinnar en mustasch av det som jag limmar på min överläpp och idag undrar jag om han ångrar sig sådär som jag gjorde i november i ett annat badrum men jag gick hem i stövlar och så säng, innenatten, några öl till, tv, humor-tv, humor-tv och jag skrattar åt att jag inte skrattar men det fattar ju inte han som luktar i rummet intill. Ulf ser han ut att heta? Och på tal om namn, Lars, Hanna, brun kaka och vad konstig madrassen känns och vad är det för gojja här ovanför egentligen som bara vispas ihop till nåt gråkletigt jag stör mig på. Klipp. Göteborg, allt är minutiöst tråkigt precis som planerat. Rasmus är vi bättre vänner? Blir jag mer berömd i varje fall? Ser ungefär likadan ut i spegeln. Himlen samma färg. Bloggkarriär, in och ut. 5 minuter. Hejdå!
