Jag läste här om den där mannen som hittades insnöad i en bil. Jag älskar honom på många sätt. Saker har gått lite åt helvete för honom och han bestämmer sig för att köra rätt ut i skogen och leva i bilen. Han hade nog inte planerat det riktigt, en skön impulsgrej bara.
"Enligt en källa så kan mannen ha överlevt så pass länge tack vare Försvarets hudsalva och läsk. I bilen ska man även ha hittat cigaretter och serietidningar."
Den här mannen har alltså legat och läst Kalle Anka och rökt cigaretter. Det är underbart. Han lämnade inte bilen, utan låg bara i sitt baksäte och kanske kände att allt var gött. Inga problem med flickvännen eller pengar längre. Nu fick han ägna sig åt precis det han älskade; ta en cigg och läsa om Kalle och hans vänner i Ankeborg. Ibland har han sträckt ut armen, kanske mitt i en spännande passage som han inte velat släppa med blicken, och tagit en näve snö från taket för att äta lite.
Det är förmodligen en väldigt dramatisk person vi har att göra med här, för 20 år sedan bröt han tydligen kontakten med hela sin släkt. Jag föreställer mig att hela släkten nu kommer och hälsar på honom på sjukhuset, någon har gjort en tråkig avbetalningsplan för alla hans skulder och den jobbiga flickvännen kikar in med huvudet och ler brett. I mitten ligger han förlamad och tänker ondskefulla tankar om allihop, och saknar att röka cigg och äta snö i bilen.
Det är som en riktigt, riktigt dålig version av Into the wild.
