Vår korvredaktör i Göteborg var förbi och käkade konst. Mycket jeans här.

En liten vidrig nazist.

Kommer denna strypa mig i sömnen om jag köper "henne"? Och kommer "hon" att skratta oskyldigt genom den raspiga högtalaren när hon gör det?

Nu släpps Bye Bye Bicycles nya singel och video "Believe Me/Leave Me". Bra på alla sätt och vis.

Jag skrev att flugor kan flyga sju-åtta meter upp i luften. Fan vad fel jag hade! Titta på DETTA. Videon.

"Sometimes insects and spiders need to leave where they are and go someplace else for food, for sex, for space."

(Krönika publicerad i senaste Nöjesguiden)

Hallå du främling som med en klentrogen suck frågade om jag ”ens sett Tupac-hologrammet än”.

Jag tror att du kan hjälpa mig med en grej. Det är så här. Jag letar efter en mycket gammal tavla som jag gick förbi för ett tag sedan. Eller, det är mer ett fotografi. En bild. Jag blev hur som helst ståendes i en kvart framför detta mästerverk (ja, jag säger mästerverk). Jag gick där på gatan och så bara ”vad i…”. Amatörerna som gick förbi mig där på gatan bara flinade och tänkte väl ”men pretto, det är bara en taveljävel, släpp det”. Men vad vet de egentligen? Jag, och gissningsvis du, känner igen stor konst när vi ser den.

Just den här tavlan är förmodligen mycket dyrbar, jag är medveten om det. Men jag kan betala, det ska smslånsgudarna veta, den skulle nämlige rädda min lägenhet. Snabb bakgrundsfakta: Tavlan utspelar sig på den tiden då det inte fanns någon färg i kamerorna. Tänk dig det svartvita filtret på Instagram som blir så där ”sentimentalt” när du fotar din flickvän som äter frukost.

Tavlan föreställer tio-elva sköna gubbar som sitter på någon slags järnstång och snackar. Så långt är allt under kontroll, men vill du veta en hemlighet? De sitter på en järnstång TUSEN METER upp i luften. Kanske EN MIL upp i luften. Jag skojar inte, jag fick svindel när jag såg den. Mellan vad hänger denna järnstång ens? Moln eller?! Och du ska se gubbarna sedan, de låtsas som ingenting. "Vem fan bryr sig om det här" liksom. "Här sitter vi och är lika sköna ändå". De röker CIGG och käkar LUNCH där uppe. Vem GÖR en sådan sak? Det skulle inte förvåna mig om en vindpust fångade dem innan kamerablixten ens hunnit slockna. Eller bara ”titta en mås” och så bara ”åh nej, jävlar”. Så har de klättrat upp ända dit för att käka lunch och ta en bild och så trillar de ner och blir köttfärssås mot trottoaren direkt.

Detta är och förblir tidernas sjukaste bild. Du förstår därför att jag måste ha den. Tänk bara när jag kommer hem till polarna som visar upp sina tråkiga tavlor med färgskvätt över hela duken, när de överlägset frågar ”men du då, har inte du någon tavla?”. Då kan jag bara titta på dem allihop och svara ”eh jo, men bara en på elva sköna gubbar TUSEN METER upp i luften”. Det ska nog få tyst på dem ett tag.

Jag har varit och pratat med både Bukowskis och Göteborgs Auktionsverk, men de gav mig samma svar båda två. ”Lilla vän, det här är inte Gallerix, kan du vara vänlig att gå härifrån”. Vad är ens ett gallerix?

Men så kom jag att tänka på dig, du verkade ha koll på det mesta när vi pratade. ”Tupac-hologram”, vad är nu det också?

Hör av dig till mig. Och när jag ändå har din uppmärksamhet, du vet inte var jag kan fixa en sådan där guldkisse som vinkar med tassen också?

Ikväll är det någon jävla klubb nere på gatan. Och som vanligt kommer jag vakna precis så här.

Här är jag och den MYCKET trevliga Ruben. Från igår. Det är en slirig och underbar bild. Men hur håller jag flaskan?

Idag har jag bara ätit korv på Ullevi och kollat på ÖIS. De vann med fyrahundra noll mot sju berusade dvärgar från Borås.

Ja, ni ser. Den lille livsnjutaren har varit framme igen. Först en soluppgång, förslagsvis tagen kl. 04:36 och som jag möjligen tyckte var "mmm, såå jvla vackerrrrr". Det är för övrigt i det "vakttornet" ni ska stå i om ni vill se mig stå endast iförd stringtrosor och röka cigg (läs crack) under köksfläkten. Eeh.

Därefter, goa grejer taget moderiktigt uppifrån. Längst till vänster, serranoskinka lufttorkad i typ tolv månader. Annat var det när jag lufttorkade min Lidl-skinka i tre dagar, den blev grön. Längst till höger, mina vapen.

Jag och Pontus har gjort ett jobb om tatueringar i senaste Nöjesguiden. Vi har pratat med tatueraren Jonas på Gbg Classic Tattooing (se hans portfolio HÄR) och laserterapeuten Oskar på Scandinavian DermaCare för att hjälpa en känd Göteborgsmusiker på traven huruvida HEN ska tatuera sig eller inte. Kan ni lista ut vem det är?

Den fantastiska fotografen heter Walti Hösli. Plocka numret på stan eller läs jobbet HÄR redan nu.

Hallå! Ni har väl inte missat Nöjesgaten? Nöjesguidens podcast med Parisa, Amat och Margret. Igår kom avsnitt två där Parisa bland annat lyckas nämna min oförmåga att svara på mail. Lyssna HÄR.

Tanken är att jag och Hector ska göra Göteborgspodcasten. Det senaste jag hörde, av en kollega som sprang på honom, var att han drog omkring på Hemköp och pratade om att den borde heta "Hästhövvet". Jag är inte förvånad. Då kommer ni dessutom få höra min röst. Ha inte för höga förväntningar dock, den har inte varit sig riktigt lik sedan "ingreppet". Samtidigt på Östermalm: Parisa fingrar på den knapp som skjuter ut mig i katapultstolen.

Bläddrar för övrigt i ett färskpressat nummer av Nöjesguiden. Smygläsning ikväll. Går fortfarande att anmäla sig HÄR.

På torsdag har vi smygläsning på Storan. Läs mer HÄR.

Jag och Pontus har gjort ett jobb om tatueringar.

Jag behöver hjälp av någon som kan göra hemsidor. Maila mig på: rasmus.blom@nojesguiden.se.

Enda kravet är att du ska vara bättre än VARG-BENGT.

Bild tagen av Viktor. På mig, biljardkungen (samt judomästaren).

Jag höll faktiskt på med judo när jag var liten. Tänk om jag hade fortsatt med det. Samt blivit just judomästare. Mitt liv hade sett annorlunda ut. Jag hade rest runt i världens alla småstäder med min överviktiga manager (kanske också med ett litet, litet förståndshandikapp). En trött sponsor hade betalat resan, vi hade själva fått stå för vandrarhem (dubbelrum).

Det är svårt att se häftig ut i judodräkten, eller bara när man utför själva sporten. Minns när jag var liten och råkade kasta in en jättestor tjej i en vägg. Judo, finns något roligt där.

Vi avslutar med två insektsfakta. Silverfiskar kan bli mellan 2-8 år gamla. Fyfan! Och flugor flyger inte högre än 7-8 meter, för att de "saknar motivation". Därför finns det inga såna i min lägenhet.

Jag såg äntligen Derek igår. För er som har missat; ett pilotavsnitt av Ricky Gervais nya serie som sändes i brittisk tv.

Det var så jävla bra att jag såg det två gånger. Lite märkligt kanske, men ändå. Finns att hämta på ett internet nära dig.

Jag sitter här och tänker på skribenter. Jag ska inte låtsas som att jag vet någonting. Och det kanske är en tolvårings statement (Har jag ryggen tillräckligt fri nu? Har jag lindat in detta i bomull nu? Va va va?). Men! Alla borde bara använda sina referenser, sin humor, sina åsikter och sitt språk. Inte någon annans. Du blir oslagbar. Om du tycker att det är bra, så kommer alla andra tycka att det är bra. Om det märks att du tycker att någonting är kul, så blir det kul. Resten skiner igenom direkt. Skriv för dig själv och dina likasinnade. Var snäll. Var arg. Var som du vill. "You write about what you know" som Larry David sa. Bra!

Nu tänker jag på Park Avenue som jag gick förbi förut. Deras uteservering ser fin ut. Jag tänker också hastigt på Bob Dylan som i samband med en konsert under åttiotalet hade en egen våning där. Jag tänker på Valborg (via tanken på de fester Bob Dylan måste haft på sin våning under åttiotalet). Vem firade ens Valborg? Jag följde eländet på Instagram och såg att folk gick till Slottsskogen, var det ironi? Bläddrar igenom Instagram och ångrar varje gång att jag öppnade det, när jag för elfte gången ser samma bild på en spårvagn i motljus. Eller ett rosa träd på Järntorget. Vill skicka alla i omloppsbana runt Jorden. Nej då. Men jo.