Det påstådda "romcom-slutet" i Girls, think not

Parisa Amiri 11:56 19 Mar 2013

FETA SPOILERS

Att både Hannah och Marnie söker sig till sina expojkvänner under en svacka i deras liv, där de vacklar av olika skäl, ser jag som ett ytterligare symtom just på att de mår dåligt? Ett ytterligare led i alla världsfrånvända, desperata utspel under säsongen? Marnies session på mage, stirrandes på en docka hemma hos Booth. Hannahs OCD:ande och topssjälvskadebeteende. Att de söker sig till något välbekant och tryggt för att bli omhändertagna när deras förmåga att förlita sig på sig själva och sin kapacitet failat dem, eller när de känner att den failat dem. Marnies självbild som övermänniska har övergått till den person som fattar micken på en företagsfest och Hannahs övertro på sin kreativa förmåga gifter sig med pressen inför en stämningsansökan om hon inte trycker ur sig en bok om hook ups i New York.

Det är inget romcom-slut, det är ren jävla misär. Jag tycker alltså att det INTE är en lat, filmisk lösning av Judd och Lena som skrev avsnittet, utan att de ytterligare befäster deras pissiga state of mind och hur absolut vilsna de är. När jag såg att Hannah ringde Adam uppfattade jag det som lika tragiskt som när hon satte igång med att skada sitt andra öra. 

Vissa verkar tolka att Marnies drömska blick mot Charlie i slutet, som en femtiotalsfru som hänger upp hela sin tillvaro och person på en handlingskraftig, stark man, är en sorts "nu har allt löst sig"-stund? Things are shittier than ever. Hon vill föda hans små barn? Ni gick på det? 

Och Hannahs Facetime-samtal till (man kan tydligen ringa på 3g numera) till Adam kommer i en stund där hon är närmre avgrunden än någonsin. Herrejävlagud, hon hade precis innan ringt upp knarkaren från en trappa ner, som hon fyllelåg med när hon knarkat i en neongul wife beater, för att" få hjälp med att klippa sig" = få prata med en annan människa i hopp om att denne ska tycka synd om och ta hand om henne. 

Den mest välmående karaktären är Shoshanna, som äntligen fått ett bryt. Och glöm inte att "realism" och "autenticitet" inte är någon kvalitetsgarant.

PEACE

Fler blogginlägg från Parisa Amiri