Robyn lämnar en nedsläckt studio med ett tyst "Bye" till en trött producent och tar sig ut till gatan och parkeringen där hennes Volvo, som hon delar huvudroll med, står parkerad. Bilderna där hon kör längs LAs upplysta gator varvas med välkända bilder av svenska körlandskap och hon ringer och väcker en kompis hemma i Sverige för att få ventilera.
"Jag vill vara en återvinningsbar person."
"Vi måste jobba, men vi måste också dansa."
Reklamen fokuserar lyckat på dilemmat i att finnas till och att medvetet försöka ta i beräkning på vems och vads bekostnad det sker, här i ett tydligt miljöfokus, men samtidigt kunna göra de saker vi drömmer om.
Ska man välja att se världen eller ska man ha den kvar?
Vill man ens ha den kvar om man inte har sett den?
Bilderna på när Robyn blickar ut över ett LA i gryningsljus tar ändå hem det.
Känns som att Robyn har lyckats göra Volvo-reklamen tillsammans med sin skitduktiga kille Max Vitali helt utan att behöva göra avkall på sin person. Snygg, fin och viktig. Inte minst denna manikyr i närbild understryker det:
Bokar tid omedelbart för att få detta återskapat. Kanske t.o.m. hennes uppdaterade hockeyfrilla.
