För prick ett år sen var jag på Miguel.
För prick ett år sen hade jag en rejäl jäkla hemmafest.
För prick ett år sen sprang jag in i Ante på Spy bar.
För prick ett år sen så kunde jag ärligt säga att jag släppt taget.
Och jag VET INTE varför jag hänger upp så mycket av min hjärnverksamhet på att fundera på det här med tid. Men jag är så oerhört fascinerad av, tacksam för, över hur livet kan förändras. Från en månad till en annan, från en dag till en annan. Och jag tänker på det väldigt ofta, förmodligen mer än vad som är hälsosamt, men jag tänker också att det kan ligga något bra i det, för jag tänker även på baksidan av det här myntet. Det kan gå exakt lika fort åt andra hållet, från ingenstans kan allting förändras till det sämre. Och jag tror, att de här tankarna som slår mej flera gånger dagligen, får mej att vara lite mer tacksam över och mer rädd om det jag har som är så bra. Jag, som person, behöver den typen av påminnelse. Jag har en fallenhet för att bli respektlös och jag behöver påminnas om 2012. Jag tror att när jag glömmer det så kommer jag förvandlas till en pumpa igen. Sedan ska det ju så klart inte förvridas och få helt orimliga proportioner. Självklart inte. Jag vill bara inte förlora den där ödmjukheten inför livet jag faktiskt känner nuförtin.
Det här inlägget skrev jag en dag eller två efter att vi setts igen. "Setts". Men det var så avslutat i huvudet mitt när jag skrev det där, på söndagen efter han hade gått. Jag gick upp, ringde upp en kompis om något helt annat, fortsatte min dag och mitt liv - något som några månader tidigare varit helt jävla unheard of. Det är som en science fiction-film, den här nutiden, mitt exakta nu här på Folkungagatan, det är något som aldrig skulle bli. Idag är den överlevande John Connor. För jag went Terminator on alltings ass, allting som kunde leda hit? Trodde jag. Men jag vet nu att det som i slutändan gjorde nuet möjligt var den kampen. Först när dödsryckningarna av det där jävla hoppet om oss var över så öppnades en passage åt det här hållet. ÄSCH. Det är så jävla svårt att förklara den här känslan jag har kring detta. Känslor-NA. De är mååånga.
MVH Born again valfritt religiöst.
Livet helgen vecka fem förra året såg ut så här:
