Valerie Kyeyune Backström: "Fantasins magiska krafter kommer inte att avskaffa rasismen"

10:30 11 Nov 2014

Uppe för fantasidebatt.

Det finns en debatt som känns som att den aldrig kommer ta slut. Det är den som uppstår varje gång en marginaliserad grupp reagerar på rasism eller förtryck. Lex de senaste årens kulturdebatt: Pippi, Tintin, Lilla hjärtat – listan kan göras lång.

 

Ett ständigt återkommande argument, både i dessa specifika debatter och i diskussioner om rasism i stort – särskilt sen begreppet "tolkningsföreträde" lanserades och gjorde livet surt för alla som annars vant sig vid att ta en viss typ av plats – är fantasin. Både i den gamla Jag är Jason-debatten, debatten om debatten och nu senast i Åsa Linderborgs PK-text försvarades empatin och inlevelseförmågan. Som överpeppade bibliotekarier med en tjurig skolklass på halsen har både vänstern och högern gemensamt prisat vikten av fantasin, av inlevelseförmågan; varför skulle vi inte kunna förstå hur det är att vara icke-vit, vi har ju empati? Underskatta inte fantasins magiska krafter!

 

Bodil Malmsten skrev en gång, jag tror att det var på twitter, något i stil med att det viktigaste med läsningen är inte att se hur andra liknar en själv, utan hur olika andra är. Alltså inte att känna igen sig, utan tvärtom. Det finns en poäng i det.

 

Oftast är det något som åter och åter lyfts upp i samtalen om rasism – inlevelseförmågan. Än oftare om man kritiserar utrymmet någon upptar; kanske ska en vit man inte berätta hur det är och känns att leva som svart kvinna i dag i Sverige? Då kommer det viftandes; fantasin! Som om vi fastnat i en evig Freestyle-inspelning.

 

Först och främst vill jag klargöra att jag inte tror att fantasi kommer avskaffa rasismen. Det är inte för att folk inte kan förstå att andra har känslor som världen är orättvis – utan för att folk tjänar på det. Anledningen till att västvärlden idag suger ut fattigare länder på resurser och arbete under slavliknande förhållanden är inte för att vi här i Sverige inte fattar att en instängd fabriksarbetare som syr H&M-kläder också har känslor, utan för att det är bekvämt att kunna köpa tröjor för 99 kr, och för att vår ekonomi bygger på det.

 

Men om vi ändå ska fokusera på fantasin, inlevelseförmågans kraft, vill jag ärligt fråga: hur många böcker av och med svarta personer har gemene man, eller kulturredaktör, läst? Och nej, Mörkrets hjärta gills inte! Hur många filmer av och med transpersoner ser gemene svensk, eller europé? Hur ofta tränas majoriteten i att identifiera sig med minoriteten?

 

I Italien utförde forskare ett test för att mäta empati i relation till ras, och kom fram till att vita personer reagerade noterbart mindre när svart hud utsattes för samma behandling som vit. Det benämndes som The Racial Empathy Gap

 

Även om det finns långt mer allvarliga orsaker och implikationer kring vad detta leder till, vill jag här uppehålla mig vid kulturen. För jag tänker att även den är en del av detta, och därför är rasistiska stereotyper aldrig fristående eller oskyldiga. Särskilt inte när representationen av de som avviker ifrån normen är så extremt begränsad. Hur mycket av litteraturen vi tvingas läsa i skolan, eller senare på universitetet, är skriven av och gestaltar icke-vita? Hur många av filmerna eller tv-serierna som idag produceras?

Om vi nu ska reducera rasism till inlevelseförmåga, måste vi börja använda den. Om dessutom de få alternativ som erbjuds är pickaninnys eller ensidiga offer, skildrade ifrån förövarens perspektiv, hur ska då vår fantasi kunna hjälpa oss?

Valerie har tidigare skrivit om Åsa Linderborgs syn på Alice Bah Kuhnke, en diskussion som aldrig tycks ta slut.

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!