[B]Runt bordet:[/B]
Daniel Espinosa, 27.
Regiutbildad på danska filmskolan. Debuterar som
långfilmsregissör i september när hans
Babylonsjukan har premiär.
Alexandra Dahlström, 20.
Skrev in sig i den svenska filmhistorien redan som
fjortonåring. Gör storstilad comeback med Fröken
Sverige som har premiär i september.
Teresa Fabik, 27.
Skrev manus och regisserade Hip hip hora, årets
hittills mest sedda svenska film - mer än 400 000
personer har sett den. Skriver just nu på manus
till nästa film.
[B]Om man ska hitta en gemensam nämnare
hos er, så är det väl att ni alla gör
ungdomsfilmer i år. Daniels [I]Babylonsjukan[/I]
och Alexandras [I]Fröken Sverige[/I] går upp i
höst, medan Teresa redan har gjort rent
hus på biograferna med [I]Hip hip hora[/I].
Svensk ungdomsfilm. Smaka på ordet.
Hur känns det?[/B]
[B]Teresa:[/B] Det är som om ungdomsfilm alltid
ska vara på ett visst sätt i Sverige. För det
första har vi en socialrealistisk tradition, att
film ska likna verkligheten så mycket som
möjligt, och sen så tror man att man har ett
sedelärande ansvar.
[B]Alexandra:[/B] Aaah, shit. Vad jag har fått den
där frågan jämt. "Men känner du att du har
ett ansvar som förebild för unga tjejer idag?"
Man vill bara säga "Dra åt helvete!"
[B]Teresa:[/B] Ungefär som att "nu vänder vi oss
till ungdomar och då är det viktigt att vi inte
sänder ut fel signaler". Producenterna som
säger att "oj det här kommer vi att få en
massa kritik för, det här går inte". Eller så sitter
de på Filminstitutet och säger "vad är det
här för buskap att sända ut till unga flickor?"
[B]Alexandra:[/B] Nej, Allvarligt? Lägger de sig i
manus på det sättet?
[B]Teresa:[/B] Ja, och om det rent teoretiskt inte
skulle vara så, utan att man lyckades få ut en
film som gav helt fel signaler, så skulle ju
recensenterna ge sig på en. Jag menar, de
resonerar som om ungdomar bara skulle sitta
och se svensk ungdomsfilm. De tittar ju på
amerikansk film och tv-serier och dokusåpor
och allting, så det spelar väl egentligen ingen
roll vilka signaler man sänder ut. Jag tycker
att det är att underskatta publiken att tro att
deras liv kommer att gå åt helvete på grund
av en film.
[B]Men vad är det för saker som man inte
kan ha med i en film då?[/B]
[B]Teresa:[/B] Om en person gör något olagligt så
måste de få ett straff. Sen måste man alltid
visa att rika människor egentligen är olyckliga,
innerst inne. Och man kan aldrig ta droger
bara som en grej, utan man måste fastna i ett
beroende och dö av en överdos så att alla
förstår att det är dåligt.
[B]Fast å andra sidan, så röks det till exempel
på ganska friskt i Babylonsjukan,
utan att det händer något allvarlig.[/B]
[B]Daniel:[/B] Ja, och de begår brott utan att det
händer någonting.
[B]Teresa:[/B] Det är ju skönt. Heja!
[B]Daniel:[/B] Fast jag har haft en massa visningar
för folk som inte röker braj, och de ser inte
att de röker på. Det kanske beror på att
huvudpersonerna i min film inte pratar så
mycket om att de röker braj, de bara gör det.
Jag tror att det är mer så att det är vi regissörer
och manusförfattare...
[B]Teresa:[/B] ...som röker braj!
[B]Alexandra: [/B]Vi röker så jävla mycket gräs!
[B]Daniel:[/B] Nej, det är mer det att vi censurerar
oss själva. Alla som skriver och regisserar
har blivit hjärntvättade till att tro att det här är
saker som inte går att ta upp.
[B]Fast du har också gjort en film som är
gjord enligt ett särskilt produktionskoncept
- director's cut - som går ut på att
man ska få finansiering för en film redan
på synopsstadiet, just för
att folk inte ska peta för mycket i
manuset.[/B]
[B]Daniel:[/B] Det handlar också om att du får gå
igång snabbt, du slipper gå runt och ha
ångest i tre år över om inspelningen ska bli
av eller inte. Istället så får man bara köra.
[B]Måste du vänta länge innan du kan göra
film nummer två, Teresa. Eller står de
och rycker i nästa manus?[/B]
[B]Teresa:[/B] Jag är anställd av samma produktionsbolag
som gjorde förra filmen, Filmlance,
för att skriva nästa manus. Jag får lön varje
månad och nu har det gått ett halvår, så de
kanske snart undrar vad jag sysslar med.
[B]Det låter som en ganska bra deal.[/B]
[B]Teresa: [/B]Det är jättebra, och det är bra för
dom också. I och med att jag har ett år på
mig så får jag tänka efter vad jag verkligen vill
göra, så att jag inte stressar fram något skit
bara för att jag inte har några pengar. Jag
skulle gärna vilja göra en amerikansk film,
och den ska vara typ, otroligt bra så man
bara gråter och skrattar om vartannat, Jag
tänker mig att det är någon sorts blandning
mellan [I]American Beauty, Forrest Gump[/I] och
[I]Bridget Jones dagbok[/I].
[B]Med en amerikansk film, menar du sättet
man berättar på då eller?[/B]
[B]Teresa:[/B] Nej, jag menar att det ska utspela
sig i USA och på engelska.
[B]Daniel:[/B] Det är grymt, det är ambitioner, kör
hårt!
[B]Teresa:[/B] Det är väl inte svårt, jag pratar engelska.
Man får väl ha någon översättare som
tittar lite på manuset och ser att språket
stämmer och så. Det här med att finansiera
och få tillstånd och sånt där är inte mitt jobb
så det är inget jag måste tänka på. Jag har
ett manus nu som är lite alternativt, i sin ultimata
form så skulle det utspelas i USA, men
det kan anpassas till svenska förhållanden.
Men då måste man ta ner lite, det kan inte
vara lika utflippat och extremt.
[B]Tänker du dig en indiefilm?[/B]
[B]Teresa:[/B] Jag tänker bara att det vore coolt.
Det kanske inte alls blir så, men jag tänker i
alla fall försöka. Att ge upp bara för att något
verkar svårt är inte min stil riktigt.
[B]Daniel: [/B]Jag vet vad jag ska göra efter
Babylonsjukan. Jag vill göra den första riktiga
förortshistorien. Som det är liksom, att bo där
ute och växa upp där ute. Jag samarbetar med
två skådespelare som ska spela huvudrollerna.
[B]Alexandra:[/B] Vilka, vilka?
[B]Daniel:[/B] Det kan jag inte säga. Men de är
skitbra, de är hur grymma som helst. Jag
tycker att den enda verkliga skildringen av
förorten på film är den där franska Medan vi
faller. För förorten är tristessen.
[B]Alexandra:[/B] Jag bor i förorten och jag har
sett en bil brinna en gång på vägen hem.
Men jag åkte taxi så det gills inte. Men jag
har alltid trott att man i Sverige inte ens kommer
i närheten av hur det är utanför Paris.
[B]Daniel:[/B] Nej, det är inte lika hårt. Men det är
fortfarande läskigt liksom. Folk dras ju in i
vissa mönster. Det är tristessen, de har inget
att göra. Och då gör man ett bryt eller så
bankar man ner någon. Det som har varit
problemet med förortsfilmerna fram till nu är
att man inte har förstått varför folk gör så.
Det är inte för att det är coolt eller för att de
har några mafiosoambitioner, utan för att de
har tråkigt. Jag kommer ihåg när jag var 15
och snackade med min polare, som skulle ha
pluggat till kock, men som aldrig kom loss.
Och han sa "Ey kompis, mitt tåg har gått, det
har gått för länge sen". Han var femton, förstår
du? Det är klart man är i trubbel då om
du tror att det är kört när man är 15. Det är
barnsligt, det är naivt, det är idiotiskt.
[B]Alexandra: [/B]Han tycker kanske bara att det
är skönt att säga så.
[B]Daniel:[/B] Jo, absolut. Han tyckte det var en
cool line. Sjävklart. Men det påverkar honom.
Om man själv säger så...
[B]Alexandra:[/B] Som en självuppfyllande profetia...
[B]Daniel:[/B] Exakt, liksom. Och det vill jag beskriva
på ett bra sätt.
[B]Vilka förortsskildringar tänker du på då,
som har gjorts och inte fungerar?[/B]
[B]Daniel:[/B] Nu får jag stryk, men du kan kolla
alla de här, Stockholmsnatt, Sökarna, 30
november. Jag tycker så här: Daniel Fridell är
en fantastisk talangfull regissör, Under ytan är
ett mästerverk. Men jag tycker inte att hans
filmer är korrekta beskrivningar av den uppväxt
jag haft. Det är den jag vill beskriva. Jag
vill ge en bild som jag känner är mer rättvis
och på riktigt.
[B]Men vad har varit fel med de andra filmerna?[/B]
[B]Daniel:[/B] När man är ung så tror jag att man
bygger upp en mytologi om sig själv. När
man sitter och drar sin första kolalina, då
föreställer man sig att man har ett stort berg
av kokain och att man är Al Pacino i Scarface
liksom. Men egentligen har man bara två
linor och man är fyra pers som ska dela.
[B]Alexandra:[/B] Eller så tar man inte kola. Jag är
liten och ung, koks är läskigt, usch bläh
usch!
[B]Daniel:[/B] Men det är mytologin. I verkligheten
sitter man i en källare och det är Alvedon
man köpt egentligen. Men de filmer som har
gjorts har tagit fasta på mytologin, hur ungdomarna
vill framstå själva.
[B]Alexandra:[/B] Men vad händer om man snortar
Alvedon egentligen?
[B]Teresa:[/B] Ja, om man har huvudvärk så går
den väl över....
[B]Det är ju för en gångs skull lite förortssvenska
i din film Daniel. De som var
skådisar, bröt de själva eller fick du
tvinga dom att prata förort?[/B]
[B]Daniel:[/B] När jag hade min casting med Nina, som spelar huvudrollen så frågade jag faktiskt henne "kan du inte
vara lite hårdare?". Då svarade hon bara "var
kommer du ifrån?". "Vadå, Chile", sa jag.
"Nej, vilken förort". "Skogås". Då gjorde hon
sådär Tssssssssssst. Jag var värsta nollan.
Skogås är ingenting. Nina är från Hässelby
Gård. Kalled kommer från Rinkeby. Han har
vuxit upp med bara finnar. Han är ju en jättekonstig
blandning, finsksyrian. Det är därför
han heter Kalled Mustonen.
[B]Alexandra, du provfilmade ju faktiskt för
Babylonsjukan - finns det många roller
för dig att välja mellan? Man tänker ju
att vägen skulle ligga öppen efter
[I]Fucking Åmål[/I]?[/B]
[B]Alexandra:[/B] Men jag har inte valt den breda
jämna vägen, jag har valt den snåriga stigen
upp på berget. Gjort kortfilm i Frankrike och
spelat teater. Jag har sagt nej till ganska
många grejor. Jag får ju oftast spela den arga
extremisten med svart skit kring ögonen, eller
den yppiga blondinen som är den snygga flickvännen.
[B]Men den här rollen i [I]Fröken Sverige[/I] är
det en kombination av de två typerna?[/B]
[B]Alexandra:[/B] En yppig blondin är hon någonstans,
men extremist - inte precis.
[B]Varför ville du göra den rollen?[/B]
[B]Alexandra:[/B] Vill du ha den krassa eller fina
förklaringen? Den krassa är att jag ville filma
och jag ville göra en vuxenroll...
[B]Teresa:[/B] Och tjäna pengar.
[B]Alexandra:[/B] Ja, faktiskt också, om man nu
ska vara krass. Men sen så ville jag göra
rollen eftersom rollfiguren, Moa, inte har
någonting med mig att göra alls. Jag tror
inte ens att jag och Moa skulle vara kompisar
om hon fanns på riktigt. Hon är
Kvarnen-fet och går till Kvarnen och äter
hoummos på Kafé 44 och det gör inte jag.
Vi skulle inte ses, kanske om jag skulle
hämta en kompis på Kvarnen så skulle jag
se henne, men jag kommer inte att hälsa
på henne eftersom hon är Kvarnen-fet. Men
jag tycker väldigt mycket om henne. Hon är
god och bra och snäll. Hon försvarar människor,
hon tar sig an folk och hon tar sig an
sig själv.
[B]Vilken typ av roller skulle du vilja bli
erbjuden?[/B]
[B]Alexandra:[/B] Egentligen har jag fått göra
det jag vill göra. Men, vad heter hon som
gjorde [I]Morvern Callar[/I]? Lynne Ramsay.
Jag har stalkat henne. Nästan. Jag satt
hemma hos min pojkvän och kollade min
mail, och hade fått ett mail från min
franska regissör som jag gjorde en kortfilm
med. Hon skrev att hon hade blivit
inbjuden till en filmfestival i Bradford. Jag
stack till London och satte mig på Virgin
Express till Bradford och kom dit kaxig och
dum. Gick till informationen och frågade:
"Hej, jag är här nu. Har ni mitt hotellrum
klart?" Fast egentligen hade jag
ju inte ens blivit inbjuden dit. Till sist så kom
min regissör dit, och jag fick bo hos henne.
Men det enda jag var ute efter var att få
träffa Lynne Ramsay.
[B]Lyckades du då?[/B]
[B]Alexandra:[/B] Nej, hon var ju inte i Bradford.
[B]Varför inte?[/B]
[B]Alexandra:[/B] Hon hade väl inga filmer där, hon
hade väl inte tid, hon höll väl på med
[I]Morvern Callar[/I].
[B]Daniel:[/B] Men varför trodde du
att hon skulle vara där?
[B]Alexandra:[/B] Det är klart att jag trodde att
hon skulle vara där. Hon är ju skotska och
Bradford ligger ju nära Skottland. Jag hade
ju åkt skitlångt.
[B]Men du faktiskt ett utländskt filmprojekt
på gång den här sommaren, eller hur?[/B]
[B]Alexandra:[/B] Jag skulle egentligen ha gjort
norsk indiefilm vid en fjord och spelat snygga
flickvännen men "av ekonomiska grunner må
vi stoppe inspelningen". Jag vet inte hur man
pratar norska... och jag skulle inte ha pratat
norska i den filmen heller.
[B]Vad gör du just nu då?[/B]
[B]Alexandra:[/B] Jag är en drönare, jag får åka bil
och bli intervjuad om [I]Fröken Sverige[/I] och bli
sminkad och sånt där. Men jag ska bli tolk
har jag tänkt, så jag väntar på att syokonsulenten
på spansk-italienska institutionen ska
komma tillbaka så jag kan prata med henne,
så att jag kan gå där trots att jag fattas två
poäng närvaro från när jag pluggade tidigare.
[B]Vad skulle ni vilja ändra på i den svenska
filmvärlden?[/B]
[B]Alexandra: [/B]Jag vill att Jens Jonsson och
Christoffer Dymling ska få göra långfilm.
[B]Teresa:[/B] Det man tänker generellt på i svensk
film är att man använder filmmediet för lite.
Det visuella språket och ljudbilden. Man är så
jävla fixerad vid skådespelarna. man tar liksom
in tunga dramatengardet och så får de
briljera i att leverera repliker och vifta med
näsborrarna. Det tycker jag är lite synd, för
film är ju ändå visuellt.
[B]Daniel:[/B] Jag tycker att man ska göra mer
lågbudgetfilmer. Göra dem lite snabbare.
Det finns en massa skitduktiga unga regissörer
som man bara vet är bra, men som får
vänta så lång tid så att de får ångest, och
så blir de rädda. När folk blir rädda så
sejfar dom, och då blir det inte så kul.
Jag tycker att filminstitutet borde dra
igång en kampanj. Släppa tjugo tiomiljonersfilmer
och skippa några stora gubbar istället
liksom.
[B]Alexandra:[/B] Mer indie åt folket.
[B]Hur mycket hade ni i budget då?[/B]
[B]Daniel:[/B] Jag hade tio miljoner.
[B]Teresa:[/B]Jag hade 14. Men jag tror vi hade
helt andra produktionsförhållande. Vi jobbade
ju med gubbgardet som skulle ha övertidsersättning
och följa fackliga regler och sånt
där. Sådär att det blev bråk om det blev
en halvtimmes övertid. Jag tror att Daniel
har fått ut mer film för sina tio än jag för
mina 14.
[B]Daniel:[/B]Det som var mysigt med min inspelning
var att alla, förutom scenografen, var
debutanter. Produktionsledaren, producenten,
fotografen, ljudkillen... och scenografen hade
bara gjort en film tidigare. Sen hängde många
av mina polare runt setet. Och vi fick filma i
Stockholm, istället för hos Film i väst, det var
skitskönt.
[B]Alexandra:[/B] Jag tror att det kanske, eventuellt
finns plus med att man bor på samma
ångesthotell, där det har bott mentalskötare
tidigare och där dörrarna låter
som fängelseceller när man stänger dom.
Och där det kommer det energiska produktionsledare
och knackar på din hotelldörr
klockan sju på morgonen. Men jag tror
att det är mycket bättre att kunna bo i
Stockholm och sen kunna gå på Carmen
tillsammans på kvällen.
Stad:
Kategori:
