Sambolagen handlar bara om vad som ska hända med bostad och bohag (möbler, hushållsmaskiner och sådant) om förhållandet tar slut. Men då måste grejerna ha skaffats för ert gemensamma liv. Flyttar du in i din partners färdigmöblerade bostad har du i regel inte rätt till ett jota.
Det kanske kan vara okej. Men om ni skaffar bil och börjar spara pengar tillsammans då? Då gäller en annan lag – och du måste kunna bevisa att det är gemensamma investeringar den dagen det tar slut. Därför är det dumt med en deal av typen “jag står för maten om du pröjsar bilen”.
Det värsta skräckscenariot – ur alla synvinklar – är om samboskapet tar slut genom att den ena dör. Sambor ärver nämligen inte varandra. I stället kan det bli dina svärföräldrar som claimar halva lägenheten och hälften av sparpengarna.
Inte ens om det finns gemensamma barn med i bilden förändras läget. Tvärtom. Barn ärver undantagslöst sina föräldrar – och om de är under 18 år får de en kommunal överförmyndare som har sista ordet om hur arvet används.
Enda sättet att undgå allt detta juridiska och ekonomiska jidder är därför att gifta sig. Då ärver du din partner och får i princip hälften av allt om ni skiljer er. Får ni barn inom äktenskapet slipper ni dessutom att intyga faderskapet, eftersom det ur lagens synvinkel fortfarande är otänkbart att en gift kvinna har övat otukt.
Om du känner dig osäker, googla vidare på ämnet – eller gå till en familjejurist för att få dina/era förutsättningar utredda. Det kan vara en sjukt värd investering.
Läs Mikael Lippmans uppmaning till att ingå äktenskap.
