Sanna Samuelsson är den begåvade mode- och kulturskribenten bakom hyllade bloggen Black And Beyond som nu även kan titulera sig moderedaktör. I det senaste numret av Nöjesguiden skrev Sanna om att skriva om mode utan att "brinna" för mode, om Elin Klings magasin Styleby och om designhögskolan Beckmans examensvisning.Välkommen till Nöjesguiden-familjen! Vad gör du utöver att vara vår nya moderedaktör?– Tack så mycket! Förutom att vara moderedaktör ägnar jag mig just nu åt att skriva andra grejer. Inte bara om mode utan även konst och kultur generellt och politik ibland. Jag har fram tills nu pluggat modevetenskap och genusvetenskap och kom precis hem från en tvåmånadersvistelse i Beijing. Annars gillar jag att dricka asmycket vin med mitt hemliga sällskap av haggor/bögar. I sommar tänkte jag släntra runt på landet och läsa mig igenom boktravarna i mitt rum som ligger och skriker åt mig.Vad kommer dina modesidor i Nöjesguiden att innehålla?– Mycket dissekerande av allt möjligt som är mode eller på något sätt är anknutet till det. Jag har en nästan tvångsmässig grej som går ut på att jag måste vrida och vända på allt i minst 360 grader, så det påverkar väl mitt skrivande en hel del!Jag älskar också att intervjua människor. Det är så himla lyxigt att få sitta med en person och samtala i två timmar och sen försöka hitta guldkornen i det de säger och skriva en artikel om det.Sen så hatar jag att skriva om shopping. Det är bara så tråkigt. Vad ska man skriva om liksom... "Jag köpte den här grejen." "Jaha, det gjorde du ja." Snark.Din första krönika kan sammanfattas som en enda stor pik mot svensk modejournalistik, där du ratar pressfrukostar och fjäsk med modeföretag i hopp om att få sitta längst fram på modevisningar, är det så illa som du målar upp det?– Det är inte menat som en pik, utan mer som en programförklaring för mig personligen, haha. Det är ju allmänt känt att modejournalistiken har problem med lojaliteterna och att den alltid haft det. Men jag tror att i och med att bloggarna, som ofta är oberoende från början och inte knutna till någon tidning, har fått så stor makt i Sverige, blir kanske problemet mer akut här.Bloggarna är ju beroende av att få gå på visningar för att kunna visa för läsarna att de suttit på en viss rad, fotat en viss kjol, pratat med en viss designer osv. Eller bara att de blivit bjudna på ett rosémingel. Det handlar om att ha ett åtråvärt liv. Och om man sitter hemma och äter en ostmacka framför datorn istället... Jag förstår att det inte är så mycket att blogga om. Men missförstå mig rätt nu, jag har inget emot bloggare. Jag är själv en.Men jag vill testa om det går att hålla sig borta från det där beroendet av PR och företagens goda vilja. PR kan ju fungera som informationskälla, men man måste kunna hålla sig kritisk till det och ärlig mot sina läsare, vilket inte alla verkar kunna göra. Dock att vissa gör det jättebra, för det finns ju ändå många bra modejournalister i Sverige, jag säger inget annat! Jag vill bara hjälpa till med att höja den där ribban några ljusår.
Stad:
Kategori:
