Vi tar pulsen på en handfull insatta nattlivsprofiler.
En levande malmösägen är att det var på grund av en ynka person som flyttade in i området omkring Folkets park och klagade på ljudet som Carib Kreol fick stänga. Carib Kreol är nu borta, som så många andra ställen, och om det stämmer eller inte kommer vi kanske aldrig få veta. Men det vi vet är att det finns liknande historier. Inte bara från Malmö, men från överallt.
Den senaste tiden har ett illa varslande samtal blossat upp igen i stan. Vi pratar om nattlivet; vad är det, hur ser förutsättningarna ut för det, vem är det till för, vem tjänar på det och vem bär ansvar för det?
Det har gjorts upprop i media, en utställning om Svartklubbens historia har öppnat och välfyllda samtal om dess betydelse hålls. Men varför kommer samtalet nu? Är det för att Malmö snart kommer invaderas av 100 000 Eurovisionbesökare och ingen riktigt vet var de ska festa? När jag själv knappt var myndig i den här staden så sprang jag mellan många olika nattklubbar varje fredag och lördag. Ja, i plural. Och ofta till och med på onsdagar och torsdagar. Jag undrar om dom som är i den åldern nu saknar möjligheten att göra samma sak, och om det är farligt att de inte har den. Vi bad några insatta nattprofiler ge sina synpunkter.
Andrea Correa
Projektledare Malmö Pride
Tidigare Producer/Promoter/ Event Manager/Booker på Plan B
Hur mår Malmös nattliv?
– Det känns fragmentariskt minst sagt. De där tomma mörka ytorna mellan ställen om nätterna känns allt större och mörkare. Det märks tydligt att utekulturen och natttkulturen överlag börjar dö ut när inga skratt och ingen musik hörs från parkerna så som de gjorde förr när folk förfestade och spelade brännboll innan de gick ut.
Det diskuteras flitigt överallt just nu. Varför dyker samtalet upp just nu?
– Det dyker upp nu för det blir så uppenbart när stadskärnan är helt tom och uteserveringarna ekar tomma. Krögarna måste ju också märka att allt har avtagit, och jag tror helt ärligt inte att det enbart har med lågkonjukturer att göra, jag tror det är ett tecken på att utekulturen håller på att på dö ut, och i det ledet har vi teaterbesökare, biobesökare, matgäster, konsertbesökare, hemmafestare, raves och svartklubbar. Allt hänger liksom ihop. Jag tror att vi som samhälle har klagat sönder kreativiteten, ringt Störningsjouren för många gånger.
Är det farligt?
– För medborgarna betyder det att chanserna att nya dj:s eller band och kreativa i allmänhet ska poppa upp blir mindre då det inte finns någon plattform att starta från och ingen publik som hjälper scener att växa. Att känna ensamhet och utanförskap är ju det ultimata priset medborgarna får betala, inte minst ungdomar som precis kommit ut i världen och behöver hitta sin ”tribe”. Detta är ju extremt sant inom queer världen. Att som queer inte ha ett ställe att sätta sig och ta en bärs utan att behöva oroa sig för att folk ska stirra på en är extremt frustrerande. Den där autocensureringen av vem en är som jobbats upp hela vägen tills att en kommit ut ligger där och puttrar under ytan och det behövs en trygg miljö för att stänga av det där helt och hållet.
Staden stänger ner ställen och jag förväntas gå till Etage och känna mig trygg. Vad betyder safe spaces i det här sammanhanget?
Det är extremt viktigt att få vara i ett sammanhang där en kan känna sig trygg nog att testa de där grejerna eller vinklarna en annars inte hade kunnat testa på. Det är ju väldigt tydligt inom sport, vi skapar klättercentrum så folk kan testa att klättra på ett tryggt sätt, boxningsklubbar och gym för att testa vår fysiska styrka på ett tryggt sätt. Som ung var jag inte intresserad av något av det, jag var ute och träffade folk, testade idéer och tankar, olika klädstilar. Safe Spaces behövs för att våga testa grejer vare sig det är intellektuellt, relationellt, eller eller bara att testa att bröla så högt en kan på en läktare under en fotbollsmatch.
Det sägs att både Debaser, Cuba Café och Carib Kreol fick stänga för att en enstaka nyinflyttad person klagade på ljudet. Kan man ha det så?
Det finns skräckhistorier om uteställen i Sverige som betalat en grannes hyra för att den ska sluta klaga och de kan få fortsätta med sin verksamhet. I England finns en organisation som heter "music venue trust" som ämnar att skydda uteställen och gräsrotskultur. Privata aktörer donerar och pengarna används för att skydda venues och ge en buffer för eventuella juridiska omkostnader. I London har de länge lidit av gräsrotskulturdöd och pubdöd då grannar klagat och pubar (som oftast även är spelställen) har tvingats stänga ner. Där har de skissat upp en skyddande åtgärd, en så kallad "Deed of Easement". Denna innebär att grannar skriver på ett avtal som säger att de självmant valt att flytta till ett ställe där de blivit välinformerade om eventuella ljud från närliggande pubar och spelställen samt att de inte har några rättigheter att klaga och att pubarna och spelställena kommer att ha fördel om det går upp i rätten sen. Detta förklaras som en "win win" då det går att förtäta områden men samtidigt skydda de livsviktiga ställena som håller dessa områden levande.
Men du, helt ärligt... ljudzonen. Funkar den i praktiken?
Vad gäller själva ljudgrejen är det väl mest en fin gest, ett försök att skapa någonting kring någonting som redan finns.
Jag tror tyvärr att det krävs mycket mer än en kulturljudzon för att få en stad att vibrera. För vad spelar det för roll om vi har en kulturljudzon om ingen vill vara där 364 dagar om året ? Och vad spelar det för roll om vi har 300 replokaler om det inte finns spelställen där ungdomar och musiker blir INSPIRERADE till att ens starta ett band till att börja med?
Anonym underground klubbarrangör
Arrangör sedan tio år tillbaka, kvinna, 34 år
För dom som inte vet - vad är en svartklubb?
Svartklubbarna jag är inblandad i är en plats dit likasinnade söker sig, där kärleken till musiken, dansen och upplevelsen är det primära. Det finns koder i en undergroundklubb som inte finns på samma sätt på en vanlig nattklubb, koder kring vilka beteenden som är okej och vilka som inte är det.
Har förutsättningarna för att arrangera dessa fester förändrats under dina år i gamet?
Det har förändrats enormt mycket. Det fanns ett stort utbud av undergroundklubbar tidigare, idag är det bara ett fåtal kvar. När polisen kom på besök förr var det oftast positivt. De kom in och kollade läget, kanske bad oss sänka ifall det behövdes. Många gånger är nu mötet mellan arrangör och polis dessvärre en negativ upplevelse. Jag som arrangör försöker alltid föra en dialog men det är inte alltid de vill lyssna.
Det har också utvecklats från att underground-festerna förr var ofta ganska sparsmakade, vilket också hade sin charm, det kunde vara en källarlokal med några upphängda lampor, ett dj-bås och ett halvdant ljudsystem. Idag satsar vissa arrangörer mer, bättre ljudsystem, större bokningar, mer avancerat ljus och dekor samt intressanta samarbeten med konstnärer som bygger konstinstallationer. Idag är det ett större helhetstänk.
Vad har det för funktion idag, och vem är publiken?
Ett alternativ och ett komplement till den etablerade klubbscenen. Vi ger en plattform till alternativa musikgenrer och nya artister. Vi har öppet längre. Vi har också en unik atmosfär med en mer avslappnad frihetskänsla jämfört med en konventionell klubb. Det finns för många en känsla av gemenskap i undergroundkulturen. Vi ger också utrymme för konstnärliga uttryck och variation. De flesta som kommer är mellan 20-60.
Utelivet i Malmö. Hur känns det nu för tiden?
Malmös nattliv blir sämre och sämre med ställen som behöver stänga på grund av grannars klagomål. Ett för smalt utbud av klubbar. Undergroundscenen som kämpar. Polisen har tidigare haft en linje där varenda svartklubb i Malmö ska stängas ner. Min misstanke är att detta berodde på oseriösa aktörer inom undergroundscenen. Men undergroundscenen kommer aldrig att dö, därför vore det väl bättre att stötta och främja de arrangörer som är seriösa.
Hur kan vi främja de arrangörerna då?
Det hade varit intressant att ta ett möte mellan arrangörer och diverse myndigheter, polisen bl a. Vi vill gärna förklara vårt perspektiv samt lyssna till deras. Drömscenariot är att polisen förstår oss arrangörer som är seriösa, att vi bryr oss om säkerhet och om våra gäster och att våra tillställningar är lugna och fria från bråk. Vi behöver också nå ut till politiker och Malmös befolkning och förklara varför nattlivet och kulturen är viktig och vilket mervärde det har.
Behöver man ha någon i kommunen som är ansvarig för nattlivet?
Över 50 städer runtom i världen har en så kallad Night Mayor, en nattborgmästare, städer som Paris, London, Berlin och Amsterdam. Tänk om Malmö ännu en gång kan vara i framkant och bli Sveriges första stad, inte bara med kulturljudzon, utan dessutom med en nattborgmästare.
Harald Stjerna
Projektledare för nattlivsfrågan på uppdrag av Malmö stad
Så staden stänger ner massa ställen och tillsätter en utredning om nattlivet... Lägger ni er platta nu? Hade ni fel?
– Man behöver förstå att en stad består av massor av olika förvaltningar med olika uppdrag… och ibland krockar olika intressen. Vad som är rätt och fel beror på vilken uppgift man ska lösa. Just nattlivsfrågan har i första hand behandlats som en tillsynsfråga. Nu vill man öka kunskapen kring frågan och det tror jag är bra.
Du är en av de drivande personerna bakom nattlivskonferensen, vad handlade det om?
– Projektet består av flera delar som syftar till att öka kunskapen kring nattlivet som en resurs för att skapa attraktiva, trygga och hållbara städer. Det har gjorts panelsamtal med lokala och internationella aktörer som på olika sätt belyst nattlivets och hela det kreativa ekosystemet betydelse för Malmö och internationellt. Trots att nattlivet haft otroligt stor betydelse för Malmö under lång tid, så verkar synsättet att nattlivet är en viktig resurs på många sätt vara nytt för många
Så, varför nu? Är det på grund av Eurovision?
– Att lösa så att besökare kan festa under Eurovision är enkelt fixat. Malmö är bra på att arrangera stora arrangemang, så det är jag inte orolig för. Men Malmös nattlivs identitet bygger inte på stora event och festivaler utan en mycket mer småskalig klubbscen och självklart är det så att väldigt många klubbar har försvunnit och det känns viktigt att fokusera på. En annan konkret sak är så klart att KB planeras att byggas om till bostäder och hur det kan komma att påverka Grand. I hela området runt Möllan har det ju redan försvunnit många scener och klubbar på grund av klagomål från nyinflyttade grannar och att staden haft en väldigt aktiv tillsynsverksamhet. Allt detta har nog lett till att många insett att de måste delta i debatten om Malmö ska fortsätta att vara en levande stad som låter eller utvecklas till något annat.
Varför är det ett problem?
– Ja, det beror ju på vem man frågar. En del gillar så klart att det är tyst och lugnt och då är det ju inget problem. Men Malmö har en vision om att växa kraftigt befolkningsmässigt de kommande åren och då måste man fundera på vad en stad måste erbjuda för att vara attraktiv. Jag tror att ett levande nattliv och ett rikt kreativt ekosystem är otroligt viktigt för att Malmö ska vara en attraktiv, trygg och socialt hållbar stad som människor och företag ska stanna kvar i och flytta till.
Staden verkar hantera underground klubbar på samma sätt som människohandel och prostitution. Vågar man säga att de trots allt är rätt viktiga?
– I Malmös fall är det nog uppenbart för många att klubbar, oavsett om de är kommersiella eller underground, haft otroligt stor betydelse för att unga människor började flytta till staden i början av 2000-talet vilket sedan ledde till att också många företag i kreativa branscher ville etablera sig i Malmö. Klubbarna skapar upplevelser och möten mellan människor och det är väl egentligen vad livet i en stad handlar om.
Vad är Malmö stads ansvar i frågan?
– Alltså... Malmö stad har nog aldrig, så vitt jag vet, varit drivande för utvecklingen av Malmö som nattlivsstad... men staden kan ju göra det mer eller mindre svårt för aktörer att komma igång, utvecklas och vara kvar. Och staden ansvarar så klart för riktningen som staden utvecklas i. Nattlivet har drivits och drivs av en massa drivna personer, grupper, företag och organisationer som skapat mötesplatser och upplevelser för människor. Om man vill att det ska komma nya generationer av klubbfixare och festivalarrangörer i Malmö måste man nog betrakta nattlivet som en resurs och skapa förutsättningar för unga människor att kunna bli inspirerade och våga testa att arrangera. Jag tror att det handlar mer om vilja och vision än om ansvar egentligen och staden kan skapa förutsättningar och motverka utmaningar. En otroligt viktig fråga är så klart tillgången till lämpliga lokaler och där kan givetvis staden spela en viktig roll både kring ägande och olika former av tillstånd. Man kan säga att om de som är drivande i nattlivet och det kreativa ekosystemet upplever att det är för jobbigt att vara verksamma i Malmö, så finns det så klart en risk att folk tröttnar och flyttar någon annanstans och då tror jag att det ganska snabbt skulle påverka staden negativt.
Ali Eftekhari
Grundare, Big Slap
Ali. Malmös nattliv, hur känns det nu för tiden?
– Det har tappat den storhet som den hade back in the days. Malmö var en gång en stad som många från Köpenhamn och hela Sverige tog sig till för att få uppleva nöjeslivet. Det var ett litet ”mini Berlin” med inslag av massa olika koncept som gav en enorm bredd till utelivet. Sedan 2009 har 13-14 centrala nattklubbar blivit 2-3 . Kulturen och movementet har sakta skalats bort och ”dött ut” i min mening. Arrangörerna blir allt färre.
Hur kom vi hit, hur kunde vi låta detta hända?
– Jag tror en stor grund till Malmös storhet tidigare i denna fråga var ”svartklubbarna”. De placerade Malmö på en kultur karta som gjorde staden hypad och fungerade som plantskola för dem som ville lära sig att arrangera klubbar. Idag har myndigheterna blivit mycket mer samarbetsvilliga med kommersiella aktörer, men sedan 2013-2016 har de gått åt underground scenen alldeles för hårt. Utan den scenen kommer inga nya arrangörer och det märks redan tydligt. Jag förstår och respekterar alla lagar och arbetssätt man måste ha men man måste också se värdet av vad nöjeslivet gör för en stad.
Vad är faran med detta då, är att gå ut och festa en mänsklig rättighet?
– Kultur föder kultur och det är det som gör en stad levande. En levande stad attraherar människor och höjer turismen och all den ekonomi som den drar med sig. Jag tror också nöjeslivet påverkar valet när man som ung vill bo i en stad idag. Hur man tänker när man väljer arbetsplats, utbildning osv. Man måste tänka större när man bygger nya områden och få dem attraktiva med kultur och nöje så att allt fler vill placera sig i de områdena. Det höjer också värdet när man som bolag väljer vilken stad man placerar sina verksamheter. För de ska i sin tur ska kunna attrahera arbetskraft.
Har staden ett ansvar i detta?
– Staden har alltid ett ansvar. Inga städer vill va ”tråkiga städer”! Det är av stor vikt att staden samarbetar med arrangörer och gör staden attraktiv. Kolla vårt fina samarbete med staden 2022 och 2023. Det ledde till att Big Slap bokade världens största artister och gemensamt skapade ny spelplats på Nyhamnen. Ett starkt samarbete med staden och kulturen kan skapa oändliga möjligheter och höja attraktionskraften för staden oavsett stad skulle jag säga, men det räcker inte med en stor festival en gång om året. Nattlivet måste leva varje vecka för att utvecklas.
