Jag påbörjade festivalsommaren redan i mitten av maj med The xx:s egencuraterade endagskalas Night+Day i Berlins Spreepark. Det barcelonska slentrianhänget under Sónarfestivalen bär dock in känslan av festivalsäsong med besked. Men frågan är om känslan blir bättre än så här i år.
Bakom rubrikerna om svensk festivaldöd gömmer sig ett faktum som tappats bort – det finns fler festivaler än någonsin i sommar. Redan i höstas framstod det som givet att det skulle vara svårt att attrahera tillräckligt många besökare för att fylla upp ytorna framför alla scener. Kapplöpningen om att hitta största möjliga artistnamn i Globen- eller Ullevistorlek bländade potentialen i andra essentiella värden i en festival.
