Jag vet inte hur dina senaste år har varit, men när det kommer till house har de varit gladare än på länge. När dansmusikens samtidsarkiv Resident Advisor sammanfattade förra årets 100 bästa dj:s i listform märktes en marginell men ack så viktig skillnad jämfört med föregående år. Den chilenska drogromantikern Ricardo Villalobos fick nyligen diskbråck och tappade förstaplatsen till Jamie Jones. Att den glada lättviktiga housen som Jamie Jones vurmar för dominerar många dansgolv idag fick även stöd av att hans närmaste vänner Lee Foss, Seth Troxler, Art Department och Maceo Plex också fanns med på topp 20 samt de discohouseallierade Soul Clap och Tale of Us.
Den optimistiskt nostalgiska musiken som dessa representerar är inte bara ett tecken på dansmusikens vågformiga trendkurva mellan djupt/hårt och glansigt/mjukt över tid. Det är även ett rop på något som ger ett lättillgängligare hopp i en allt hårdare verklighet och en resa tillbaka till en musikalisk trygghet. Musik som terapi helt enkelt. Vi vill ha dans som går att sjunga med till. Händerna i luften. Flirtande leenden istället för introvert enmansdans i hörnet vid subbasen.
Parallellt med denna mjuka housevurm har Joy Orbison, Julio Bashmore, Pariah, Jacques Greene och några till bjudit in till ett mer öppenhjärtligt houseidiom. Dessa har ibland slarvigt kategoriserats i närheten av dubstep, som skiljer sig i tempo, men har umgåtts vid sidan av denna på ungefär samma klubbar i London i några år. Bakom genrebeteckningar som UK garage, UK funky och future bass visar det sig ibland bara vara ny musik men enligt ett gammalt houserecept.
Att tidig house från New York är den främsta referensen för housegrupper som Azari & III och dj:s som Jamie Jones skapar en retrofuturism liknande den som den franskklingande electrohousen använde genom Justices, MSTRKRFT:s och Digitalisms refererande till Daft Punk för ungefär sex år sedan. Eller som för tio år sedan då Michael Mayer i sina dj-mixar reducerade referenserna till andra generationens Detroittechno som Jeff Mills och Plastikman.
Scuba har förstått tidens anda. Lågkonjunktur, kollapsande stater, nedmonterandet av social och kulturell vänskap botas inte av hans tidigare dödsallvarliga dubtechno utan har fyllt sitt nya album (se recension av här intill) med housens eufori och trancens allmängiltiga referenser. Han medger på så sätt att det är en tid då vi mer än tidigare vill umgås med varandra men samtidigt fly varje dags elände.
Bäst just nu
The Burrell Brothers
The Nu Groove Years
album/Rush Hour
Rush Hours folkbildande retrospektiv över gammal New York-house (se ovan).
Spencer Parker
The Improvised Minotaur (Molly Remix)
remix/Rekids
Rex Club-residenten Molly gör en frijazzig och melodiös pianohousepärla.
Dave Aju
Heirlooms
kommande album/Circus Company
Värmande och egensinnig vokalhouse från Nicolas Jaars labelkollega.
Quenum
My Furious Things
kommande låt/Serialism
Retrofuturistisk Ibizahouse i fulländat format
Weirdsville
Weirdsville Is Bleeding
låt/Youtube
Musikern och genren Weirdsville gör en nedpitchad remix av
Leona Lewis.
