”I need a vacation” rappade Young Jeezy i en refräng på sitt förra album. På den nya skivan innehåller refrängerna fraser som ”I don’t wanna play the game no more” och ”I wake up and feel empty”. Det är tydligt att Jeezys engagemang i den apparat som är hans musikkarriär är lågt, men han fortsätter eftersom den är så lukrativ – och pengar betyder allt för den före detta knarklangaren som så hårt identifierat sig med resan från ghettot att han döpte ett mixtape till I Am the Street Dream. Att han nu låter obekväm gör märkligt nog inte automatiskt att hans musik blir sämre, eftersom surhet och aversion har kännetecknat hans skrovliga röst och kalla rap sedan dag ett. Däremot får hans autopilotartisteri honom att fatta dåliga och slappa beslut; eftersom han inte har något starkt fokus själv gör han i allt större utsträckning låtar som han tror att publiken vill ha, vilket resulterar i helt meningslös musik som den halvhjärtade bröllopsreklamen I Do och den genomtrista weedrökarlåten Higher Learning. Thug Motivation 103, för övrigt en desperat titel som vill lura oss att Young Jeezy är lika mäktig idag som när de första två Thug Motivation-skivorna från 2005 och 2006 kom, är ett ojämnt album. Men när han är på humör, och har ett tillräckligt tungt beat, är Jeezy fortfarande magnifik – lyssna bara på SupaFreak, All We Do och framförallt Lose My Mind. Än är det för tidigt att kalla honom för föredetting.
