2010 var året när Plura med matlagningsprogram, krogrecensioner, knarkdom, kyrkokonserter och inte minst Så mycket bättre-medverkan tog steget upp i den Cornelis- och Lundell-stratosfär där man kommer undan med precis vad som helst och ändå behåller folkets odelade kärlek. Musikaliskt är det oerhört välförtjänt. Med sina tolkningar av Så mycket bättre-seriens övriga deltagares örhängen borde uttrycket ”Att göra en Plura” få en helt ny innebörd, och åsyfta förmågan att förvandla precis vilken låt som helst till en organisk och melodisk Eldkvarn-pärla. Här gör han det med Petters Logiskt och som om det vore självklart ännu mer med Christer Sandelins Det hon vill ha.
Men om Plura är musikens Kung Midas så är September hans absoluta antites, en Drottning Misär som förvandlar allt hon tar i till tunnaste och ytligaste eurodisco. Hon må ha blivit någon slags tittarfavorit hur mycket ni vill, men faktum är att hon med de här bagatellerna inte ens skulle ha tagit sig vidare från första rundan av Idol.
Resten av den här studioinspelade cash-in-skivan med inbördes-beundran-klubbens tolkningar av varandra vacklar mellan de två de ytterligheterna. Lasse Berghagen, till exempel, får oss för en stund att fundera på om inte en avskalad Rick Rubin-skiva vore på sin plats, och sedan får han oss lika snabbt att förkasta den tanken. Petter fortsätter sin raska marsch mot folklighet med sin vänliga folkhemsrap, särskilt lättillgänglig i En tuff brud i lyxförpackning, och även den omvända situationen fixar godkänt-gränsen mest tack vare sensationseffekten av att höra Lill-Babs tolka Så Klart! I övrigt bidrar hon med slentrianmässiga och ointressanta karaoketolkningar, och inte heller Thomas Di Leva kommer till sin rätt. Hans enda bidrag här (är det hans eget beslut, eller skivbolagets?) hade vi hellre stått över.
Istället överraskar TV-seriens driftkucku Christer Sandelin med en utmärkt Bowiefierad September-tolkning, som faktiskt låter exakt som Di Leva brukade låta under sin Bring Me A Magician-period i början av 80-talet. Att just han med just den låten skulle stå för skivans enda riktiga höjdpunkt bortsett från Pluraspåren måste ses som en sensation.
Artist:
