TIAC

Människor nämner gärna TIAC i samband med TTA. Liknelsen är något slarvig. Där TTA är finkänsliga och stilmedvetna är TIAC råa och brutala. TTAs texter har mål och tanke. TTA är politik i sina bästa stunder. TIAC är mer baserat på hat, uppgivenhet och alienation. Jag måste säga att jag uppskattar TTA mer. TIAC är, textmässigt och vokalt, besläktade med Bad Cash Quartet och på ett musikaliskt plan rör de sig i The Kids metalliska New Order-värld. Det är elektroniskt, existentiellt och begåvat med nerv. Det är stora ord. Det är något för TIAC att växa in i. Titeln på skivan, [I]Hopelessness is Key[/I], är taget från [I]Seinfeld[/I]. Jag tänker inte på [I]Seinfeld[/I] då jag hör TIACs musik, men referensen tyder på goda TV-vanor. Tematiken i TIACs musik är gammal. Särskilt i Göteborg. Sånger om att vara ung, uttråkad och trött på att vakna upp till ett vant mönster är något vi har vant oss vid. Men jag vill inte avfärda TIAC, de har ett sympatiskt tonfall och god smak. Och Gud ska veta att sådana människor är sällsynta.