The Thrills

16:01 24 Jun 2003
The Thrills misslyckas med i stort sett alla sina ambitioner. Gitarrerna som ska eka lite Neil Young och country här och var lyckas inte ens rubba [I]So Much For the City[/I] en enda meter från strandkanten den utspelar sig på. Deras försök att utvinna de perfekta melodierna som bara måste finnas gömda under deras nyfunna kalifornienhimmel slutar med att en ensam och guldorangefärgad sipprar fram, som de sedan varierar efter bästa förmåga. Och på textsidan innebär det bara att Las Vegas blir San Diego som blir Santa Cruz som blir Hollywood. Och The Thrills är från Irland, Brittiska öarnas egna popkulturella skönhetsfläck, så enligt all stelbent logik borde de förstås nästan skämmas! Men deras musikaliska agenda är den ärligaste jag stött på på länge: Inget får stå emellan dem och Den Slutgiltiga Popsången. Ingen ska få stjäla deras solsken. Skala bort, framhäv det lättnynnade och det klassiska. Det har som bekant funkat förut. Därav namnet. Här börjar jakten på den klassiska popmusiken. Men det är inte så lätt som man kan tro. Sångaren Conor Deasy och hans kompisar i The Thrills är nämligen fem stycken en tvärhand gamla Matt Dillon-lookalikes vars musikhistoria, vad de än säger, sammanfattas utmärkt av ordlånet på senaste singeln [I]Big Sur[/I]: "Hey hey you're The Monkees, people said you monkeed around". Med ett osynligt litet frågetecken efteråt. Allt är hörsägen. Allt är nytt. Inget kan tas för givet. Men deras entusiasm känner inga gränser. De älskar popmusik, drömmen om Amerika (med ett minst dubbelt så stort A), Beach Boys-stränder, solblekta gamla collegetröjor, tjejer i trekantsbikinis och ärvda minnen dokumenterade av någon annans super-8-kamera. Därför blir [I]So Much For the City[/I] ännu bättre än sina obekymrade beståndsdelar. Den sveper fram som en frisbee mellan händerna på fem väldigt fotogeniska ungdomar som älskar Sofia Coppolas vaselinsmetiga [I]Virgin Suicides[/I]-70-tal ännu mer än jag gör (jag hittar inte på det här, de nämner den som en av sina största inspirationskällor!) och som tar sitt nya hemland och sin outtröttliga melodijakt på ett allvar som är lika stort som det är naivt. Nu är det officiellt: efter sommaren kommer indiansommaren.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner