Theresa Andersson har gjort en intressant resa. Hon var en udda fågel i det tidiga 1990-talets våg med svenska popsångerskor som inledde sina karriärer med att sjunga jazz på engelska (Lisa Ekdahl, Stina Nordenstam, Rebecka Thörnqvist, Viktoria Tolstoy) när hon flyttade till New Orleans, spelade in sitt debutalbum och stannade kvar där. Hon utvecklades i en småtrist singer/songwriter-rockig riktning (Shine, 2004) innan hon upptäckte samplern och att hon inte behövde någon annan än sig själv för att göra livemusik. Det blev en förlösning, en helt ny vändning på karriären, och albumet som följde på denna kreativa uppenbarelse, 2008 års Hummingbird, Go!, lät helt fantastiskt. På denna uppföljare bygger Andersson vidare på sin högst personliga mix av instrumentskicklighet, lekfullt loopande, The Meters-intiutivt sväng och, inte minst, sång som är full av fräschör och råhet. Rekommenderas varmt!
