För exakt 40 år sedan släppte världens funkigaste frisör den första singeln, Poor Willie, med sin doowop-grupp The Parliaments. Men detvar först 1967, efter en misslyckad Motown-utflykt, som gruppen slog igenom med (I wanna) testify. Sedan dess har Clinton glidit runt världen över med sina funkpolare Bootsy och Bernie, släppt ett gäng odödliga plattor,experimenterat med lite allt möjligt. Äventyren är så sjukt coola att någon borde skriva en minst tio sidor lång artikel om dem. Parliament, Funkadelic, Bootsy & His Rubber Band, The Horny Horns, Parlet,Brides of Funkenstein... legendariska bandnamn för alla funkateers. Bara att se bilder på hur Clinton och de andra kommer ner från taket i ett rymdskepp i början av spelningarna kan få hjärtat att dunka lite snabbare. Det kan också få en att tycka att ens föräldrar var lite väl sena som inte såg till att man fick vara med runt -76, då det, som man brukar säga, begav sig. Uppföljaren till George Clintons sjätte soloäventyr, den tre år gamla Prince-uppbackade Hey man...smell my finger (där Jojje tänkte måla VitaHuset svart) heter The awesome power of a fully-operational mothership. Långt ifrån oväntat kommer den aldrig i närheten av klassiker som Mothership connection, One nation under a groove eller Motor Booty affair.
Den är mer tillbakalutad, mindre lekfull, mindre...funkig. Men den platsarpå skivsamlingens nostalgihylla bland de andra gamla hjältarnas mer ellermindre lyckade uppföljare till sina forna storverk.
Skivbolag:
Artist:
