Talib Kweli kommer med sin snusförnuftiga medvetenhet sällan undan den eviga underjord/kommersiell-debatten inom hiphop. Inte idag heller. Samtidigt som Kweli rent tekniskt är en lite, lite bättre rappare än till exempel Lloyd Banks (precis som många snubbar nere på gitarraffären är lite skickligare än musiker som är bra på riktigt) och de teman han pratar om är lite Viktigare, så är de egentligen inte mycket mer varierade än de teman man hittar i vilken annan storbolagsrap som helst. Att Kweli börjar sin första vers med några [I]No Logo[/I]-inspirerade rim är ungefär lika förvånande som att 50 Cent tycker det är soft att spela in porrfilm. Och ja, båda är sjukt bra rappare, men inte av de anledningarna. Jag gillar Kweli mest för att han verkar lite smartare än många av sina puckade fans när han säger "I speak in schools a lot 'cause they say that I'm intelligent/no it's 'cause I'm dope/if I was wack I'd be irrelevant".
På [I]The Beautiful Struggle[/I] fortsätter Kweli att knuffa sin loja medvetenhet in på reklamradion och fortsätter att nästan lyckas. [I]We Got the Beat[/I] låter som något från en läskreklam och kärlekslåtarna känns mest inslängda enligt "something for the ladies"-principen. På ett sätt kanske det vore skönt om Kweli slutade försöka bli så stor, men då skulle han å andra sidan aldrig få med sig Mary J Blige och Kanye West på låtar som [I]I Try[/I]. Den är [I]The Beautiful Struggle[/I]s lilla gå-upp-ur-sängen-alla-underbetalda-grovarbetare-i Brooklyn-stund, och nästan lika bra som sin fantastiska föregångare [I]Get By[/I].
Skivbolag:
Artist:
