Om det här vore ett Regina Lund-album skulle vi fnissa åt det innan vi hade hört musiken (låtarna heter korta, kärnfulla saker som "Feel It", "Seek" och "Free", pressbilderna inkluderar kroppsmålning). Sen skulle vi kalla texterna pretentiösa, tycka att det var new age att hålla på och manipulera rösten sådär och oj så kultursideskorrekt att ha en rappare på en låt. Bra Regina.
Men nu är det ju Sophie Rimhedens andra skiva, så istället är det bara för Sverige att kavla upp ärmarna och än en gång verkligen försöka förstå den där musiken som tydligen är gjord i en liten dator. En gång till, alla tillsammans: "electrodrottning", inget bindestreck.
Det är självklart inte Sophies fel att hennes Konstfackspop bara blir ett andningshål på leriga rockfestivaler (det är ju ert fel) men precis som all annan utsocknes musik som slungas in i det svenska musikmedvetandet blir den bedömd mest på grunden att den är något annat än det vanliga (jämför: "Beatnuts spelning på Hultsfred var världens bästa någonsin" ).
[I]Miss[/I] är förresten en bra elektronisk popskiva där man ibland skulle önska att basgångarna kom upp ur källaren och att de svävande melodierna trycktes ihop till små hits.
Skivbolag:
Artist:
