Du har antagligen hunnit reflektera över det (eller så bryr du dig inte för att du inte är töntig rockjournalist som jag) men Sean Pauls [I]Gimme the Light[/I] är antagligen den största dancehallhiten någonsin för de stora massorna, större än Shabba, Beenie Man och Mr Vegas någonsin tilläts bli. Bara Nellys [I]Hot in Herre[/I] har varit en lika stor hit på hiphopklubbarna i år. Sean Paul har alltid varit flickornas favorit, som var duktig på att spela vattenpolo innan han blev deejay. Vilket alltså innebär att en del avfärdar honom som alldeles för mesig för att mäta sig med hardcorehjältar som Bounty Killer. Ungefär som Nelly i hiphopvärlden, kanske. Men nu är det så att låtarna han radar upp på [I]Dutty Rock[/I] gör att man glömmer hans vattenpolobakgrund med en gång: [I]Like Glue[/I] på [I]Buy Out[/I]-rytmen, [I]Can You Do the Wok[/I] på Liquid och den fånigt charmiga loversbagatellen [I]Punky[/I]. Lägg till det [I]Get Busy[/I] på årets absolut bästa rytm [I]Diwali[/I], som också har grymma cuts med Bounty Killer ([I]Sufferah[/I]), Wayne Wonder ([I]No Letting Go[/I]) och Wayne Marshall ([I]Overcome[/I]), och du har en rätt grym skiva.
Att det sedan sviktar lite kvalitetsmässigt här och var får man väl acceptera och precis som på nästan alla jamaicanska släpp är det mest av allt ett samlingsalbum av senaste årens hits med en handfull nya låtar. Skitsamma egentligen, man behöver den ändå.Skivbolag:
Artist:
