I kölvattnet av bolagspolaren Kendrick Lamars numer klassikerstämplade good kid, m.A.A.D city ska Schoolboy Q ha sagt att Lamar, genom sin utmärkta storbolagsdebut, tvingat Q att släppa ”en klassiker”. Infrias de förväntningar som naturligt har följt det uttalandet? Långt ifrån. Ljusglimtarna finns där, men den höga lägstanivån från ovan nämnda referens saknas i allra högsta grad. Oxymoron är ett utmärkt exempel på att gapa efter för mycket och därigenom mista hela stycket. Lekfullheten från festliga Hell Of A Night, de välslipade raderna från Raekwon-gästade Blind Threats och den enkelt hippa produktionen från Collard Greens utgör en utmärkt grund. Tyvärr ser man inte mycket av den grunden på majoriteten av albumets övriga spår
Skivbolag:
Artist:
