När Santigold (tidigare Santogold) dök upp runt 2007 haglade jämförelserna med M.I.A. – bara för att båda var kvinnor, svarta och hipsters. Snark. I själva verket låter Santigold mycket mer som Lykke Li: modernt lyxproducerade poplåtar, där rytmer och stämningsfulla ljudlandskap får lika stort utrymme. Och hennes sångstil påminner mer om Thomas Mars i franska Phoenix än om den ultraestetiska krutdurken M.I.A. Master of My Make-Beleive är bättre än Santigolds debutalbum eftersom hon vågar renodla sin pop-persona istället för att försöka vara coolast i världen. Texterna är dock lika usla som förr – Santigold har absolut ingenting att säga. Jo, i Look at these Hoes som är en oönskad kusin till Nicki Minajs osympatiska Stupid Hoe. Här uttrycker Santigold en känsla: att hon känner konkurrens med andra kvinnor. Trist.
