För varje skiva med The Roots önskar man att den kunde vara lika rolig som en intervju med ?uestlove, deras trummis. Varje konsert med The Roots, och de är många, vill man att publiken ska skrika lika mycket som när ?uestlove försökte få USA ut ur Irak genom att spela "War, what is it good for? AAAABSELUTELY NOTHING"-låten med Edwin Starr på Berns. Men det gjorde han redan innan bandet som vill spela gitarrsolon hade kommit upp på scenen. Nuförtiden fumlar Roots ofta i tomrummet mellan den publik som klistrar olika ideal på dem (eftersom de spelar hiphop med Riktiga Instrument) och de som vill supa till rocksingeln [I]The Seed 2.0[/I] från förra skivan och inte fattar vilka korrekta covers bandet gör (George Kranz [I]Din Daa Daa[/I] den här gången). Ingen av kategorierna känns jättelockande, ännu mindre blandningen av dem.
[I]The Tipping Point[/I] är ännu mer hiphop mellan två stolar, ibland på ett stelt och ibland på ett fint sätt. För att ändå må bra av den här skivan kan man tänka på att The Roots är den enda stora hiphopakt idag som både får och vill mumla sig igenom refrängen till sin förstasingel.
Skivbolag:
Artist:
