Rollins Band

Patrik Forshage 17:20 11 Aug 2001
Hur mår Henry Rollins? [I]Nice[/I] mer än antyder att han i sin självvalda isolering i sitt privata gym utvecklat en så svårartad schizofreni att han måste vara varje psykiaters dröm. Här finns minst fem olika personligheter som slåss om utrymmet. Henry kan inte bestämma sig för om han vill vara Glenn Danzig, Anthony Kiedis eller hederliga gamla Black Flag-Henry. Hardcorejazzen på Let That Devil Out gör att vi dessutom anar ett drag av John Lurie någonstans långt därinne. Lägg därtill till den Denis Leary-personlighet den helt nya spoken word-skivan [I]A Rollins in the Wry[/I] (SPV/Steamhammer) skvallrar om så står komplexiteten i Henry Rollins sjukdomsbild klar. Vi som inte behöver behandla honom kan nöja oss med att grubbla över vilken Henry Rollins vi trivs bäst med. Hans försök att göra Red Hot Chili Peppers-funk i [I]Up for It[/I] är inte helt lyckat, och avslöjar obönhörligt att röstomfånget inte utvecklats i samma takt som hans trapezius. När det kommer till demonisk urkraft tar Danzig helt säkert mer i bänkpress än tungfotade Henry. Det är mer lyckat när hans rectus abdominis ger stöd och kraft åt det aggressiva utspelet i [I]Gone Inside the Zero[/I]. Just den typen av välbeprövad rättfram, snabb och hård metalpunk fungerar som vanligt bäst. Några träningstips inför nästa skiva, Henry; tunga vikter, snabbt tempo, lagom många repetitioner och korta vilopauser mellan seten. Håll dig till en muskelgrupp i taget.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner