To Ride, Shoot Straight and Speak The Truth

11:49 24 May 2000
Världens bästa svenska band är äntligen tillbaka, mer än fyra långa år sedan sist och de är hårdare än någonsin. Ångvälten har bara varit avregistrerad, den är på inga villkors vis skrotad, ifall nu någon någons intvekade och L-G Petrov är fortfarande Microphonemaster of the Universe. Denmannens röst är helt otrolig. Det är också gruppens eviga kompromisslöshet. Vad de startade med på Wolverine Blues - att lyfta sin musik flera divisioner över rutten och töntig dödsmetall till stenhård rock - fortsätter de här med på, ett fördem, glasklart sätt. Mycket av Entombeds storhet ligger i deras lättillgänglighet. Missförståmig inte. De gör låtar där de olika delarna passar in i varandra lika självklart som din underkropp i ett par väl använda 501:or. Misstänker att detta på något sätt måste vara pudelns kärna dit alla musiker strävar: att inte göra avkall på sina konstnärliga föresatser samtidigt som man lyckas skapa musik som sätter sig omedelbart - och inte blir ointressant efter 100 lyssningar - hos lyssnarna. Band med ett brinnande musikintresse har mycket gratis. Frågar du Entombed om favoritband och influenser får du säkert en lista påöver 100 stycken. Har man vett på att låna från sina idoler med måtta, samtidigt som man tillför en stor dos egensinnighet och originalitet är chansen stor att man kan vara ett jävligt bra band. Det är Entombed. Och deras nya platta är precis så bra som jag hade hoppats.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner