Res -- som passande nog uttalas "ris" -- utmålas ofta som Philadelphias senaste neosoul-drottning efter Jill Scotts framgångar. Det handlar alltså om den soulmusik som är trött och medveten och slänger in ett dim7-ackord då och då för att visa att den är lite jazzig. Det sägs vara ett intelligent alternativ till modern r'n'b ("där allt låter likadant") trots att den är lika stereotyp och förutsägbar. Men Res handlar inte så mycket om det där, hon avviker från normen genom att vältra sig i rockgitarrer. Det låter som om Pink skulle tolka Sade med No Doubt som kompband. Framför allt påminner det om Titiyos rockskiva som skrevs av Kent-snubben och Cardigans-snubben. Det är avslappnat och behagligt, och -- om det nu säger något -- det är mycket bättre än Alanis Morissettes senaste skiva.
Skivbolag:
Artist:
