Remedy

11:16 30 May 2000
Man gör det alldeles för lätt för sig om man sällar sig till den oengagerade skara som plötsligt börjat tycka att deephouse är tråkigt, medan all smutsig och hård och punkig house är bra och spännande. Basement Jaxx album ska inte ses som någon motreaktion på housemusikens utveckling åt det allt mer abstrakta och etnoflummiga. Att gilla Basement Jaxx utesluter inte att man fortsätter omfamna Francois Kevorkians percussionjam. [I]Remedy[/I] är ett album som jag längtat efter ända sedan det började talas om det för nästan fyra år sedan. Sedan dess har Basement Jaxx fortsatt leverera några av 90-talets bästa singlar. Först den banbrytande latinbomben [I]Samba Magic[/I], sedan de fantastiska samarbetena med Corrina Joseph i [I]Live Your Life With Me[/I], [I]Lonely[/I] och, framför allt, [I]Fly Life[/I], kanske den bästa brittiska houselåt som gjorts. I vintras började det cirkulera någon slags förhandspressningar av deras nya singel, [I]Red Alert[/I]. Den lät som om någon rullat en joint av 70-talets svettigaste funk och sedan låtit DJ Sneak eller Armand van Helden röka upp den. Det är redan årets bästa singel, och den fick mig att hoppas att [I]Remedy[/I] skulle bli en revolution. Men min entusiasm fastnar någonstans på halva vägen. Basement Jaxx-huvudena Felix Buxton och Simon Ratcliffe skiter i reglerna. De gör latin och de gör p-funk och de lånar in en galen toastare från Brixton för att de känner för det. Resultatet blir nästan alltid något nytt och spännande, men det blir inte alltid bra. Jämför man det kaotiska salsajammet [I]Bingo Bango[/I], från den här skivan, med nämnda [I]Samba Magic[/I], från 1995, kan man tro att de tappat fingertopparna. Vocoder-funken i [I]Rendez Vu[/I] kommer inte i närheten av Formel 1-tempot i [I]Fly Life[/I] och den triphop-aktiga [I]You Can't Stop Me[/I] låter som en tjej med för mycket piercing. Det är vågat av dem att välja bort sina gamla favoriter från skivan, men det är synd att det nya materialet inte låter riktigt lika bra. När jag vill påminna mig om varför Basement Jaxx ska ligga kvar på min lilla lista över favoritartister så plockar jag hellre fram samlingsskivan [I]Atlantic Jaxx Recordings[/I], som de släppte förförra året. Den inleds, precis som [I]Remedy[/I], av en tjejröst som viskar "Basement Jaxx", men den fortsätter, till skillnad från [I]Remedy[/I], med tolv av de bästa brittiska klubblåtar som någonsin spelats in. Det är fortfarande den enda samlingsskiva som lyckats dokumentera den där gudsförgätna delen av London där Beenie Man, Masters at Work och Flora Purim smälter samman med vinylsjuor med The Specials. Kolla gärna in [I]Remedy[/I], men leta ännu hellre efter samlingen. (skivan släpps den 10 maj)
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner