Reasonable doubt

14:55 24 May 2000
Det handlar om pengar. Igen. Inte förrän man står utan pengar förstår man hur oerhört påverkad man är av de skrynkliga pappersbitar man hittar i fickorna då och då. Men fattigdom behöver som bekant inte obetingat vara negativt; mer än en artist har använt misären som språngbräda mot sina kreativa höjder. Och mer än en artist har gått undernär fattigdomen bytts mot överflöd och lyx. Om Nas förra månaden med den lysande skivan It was written skrev ett stycke hiphophistoria baserat på sina kallhamrat poetiska beskrivningar av kampenför överlevnad i kalla och ruffiga Long Island-kvarter, presenterar Jay-Z på Reasonable doubt en mer tillrättalagd och på ytan fashionabel gangstervärld där morden och knarkaffärerna utförs i designerkostymer, medrätt stuk på hatten, ett glas champagne i vänsterhanden och en Baileys-smuttande skönhet väntandes i limousinen. Och han gör det i ettmusikaliskt rum som är målat med hiphopens tunga beats, inrett med välvalda samplingar och upplyst av soulhistoriens milda ljus. Jay-Z är bra på den svåra konsten att byta mellan olika rapstilar. Förvarje ny låt - ibland till och med mellan verser - ändrar han små rytmiska detaljer i framförandet så att man till slut, fastän man känner igen rösten, nästan kliar sig i huvudet och undrar om det är samma kille som rappar. Harmonierna är sköna; ofta lite släpiga, men ändå med ett inneboende driv som stavas funk. Han samplar Isaac Hayes i Can I live, The Ohio Players i Brooklyn's finest och både klaviaturspelaren Lonnie ListonSmith och Nas i Dead presidents II. Kompisarna Notorious B.I.G., Foxxy Brown och Mary J. Blige gästar, och bidrar till den känsla av dynamik och upprepade förändringar som genomsyrar de 14 låtarna. Jay-Z har stil. En jävligt dryg och självgod stil. Han klär sig med stil och rappar med stil, och då spelar det kanske ingen roll att han under den sjunde låten 22 two's slår personligt rekord i dryg attityd och svordomar, ingen låt för politiskt korrekt lagda med hjärtproblem. Men bortser manfrån sådana snedsteg rättar Jay-Z in sig i det underbara ledet av hiphopartister som får en att glömma att lite av ljuset försvinner varje dag, och att vi snart bor i ett land med isbjörnar på gatorna igen.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner