Nick Lowe

Patrik Forshage 07:31 21 Feb 2008

betyg 5Med sin gråhåriga gammelmanssoul har Nick Lowe numera börjat uppfattas cool i bredare lager igen, precis som han faktiskt gjorde under 15 minuter för 30 år sen. Då bidrog hans meriter som punkens hetaste producent, liksom att new wave på den tiden inte var gubbmusik.
Det gick fort över den gången, till stora delar genom Nick Lowes egna spretande och inte alltid rumsrena ansträngningar (lyssna på pianorockenrollen i branschanalysen Shake and pop, för att inte tala om bonusmaterialets Bay City Rollers-hyllning), men några av oss kom aldrig riktigt över vår crush. När hans solodebut nu äntligen fått en ljudmässig klarhet som matchar låtmaterialet är det svårt att hålla tillbaka entusiasmen.
De mer bortglömda spåren, främst Everly Brothers-flörten Tonight, är en uppenbarelse, medan hits som Marie Provost, I love the sound of breaking glass och framför allt So it goes tillhör de där poplåtarna som aldrig går att tröttna på. Några av sina bästa låtar gömde han på singelbaksidor och som EP-spår, bland dem Born a woman och Heart of the city – hör den ännu vildare liveversionen här och njut – och med 10 sådana pärlor adderade är Jesus of cool återigen världens coolaste skiva. I en kvart.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner