Förmodligen är han rockvärldens absolut bäst bevarade hemlighet:en oansenlig man från Kansas, som gör musik som är den mest traditionella ivärlden, men som ändå inte låter som något annat. Raka, klassiska 2-4-låtarmed ett lätt folkstuk oftast väldigt lugna, så att det nästan låter som ombandet sitter ner i ett hörn och lirar, men samtidigt så laddade att våruppmärksamhet inte viker för ett ögonblick.Hans röst är ljus, på gränsen till halvfalsk. Som sagt: oansenlig. Men meden Guds hand när det ska till att skriva låtar.Hans sånger har förändrats en del med åren. På hans verkliga mästerverk,1992 års Can You Fly?, var det ofta raka berättelser med utgångspunkt i enoförglömlig öppningsrad. På detta det fjärde albumet är han mer diffus, meninte mindre fängslande för det. Det är som en Raymond Carver-novell där ettpar sidor saknas: mycket sparsamt med detaljer och miljöer, utan baranedslag och fraser som kittlar intresset som isbitar i linningen.Musikaliskt är det betydligt rakare. Förra albumet, This Perfect World, lednågot av en viss upprepning och av en ganska träig produktion av Butch Vig.Här är bredden i materialet betydligt bättre i en klockren produktion avDanny Kortchmar.Och det är strålande låtar. Fyra-fem av dem, bland annat den rockiga Goneto See the Fire och den knäckande halvballaden Seventies Girl är direktmästarklass. Alla förtjänar att höras.Skivbolag:
Artist:
