Donovan Leitch är sångare i det här bandet. Nej, inte den Donovan som sjöng Mellow Yellow på 60-talet, men hans son. Han bildade bandet tillsammans med Jason Nesmith, som är son till Mike Nesmith från The Monkees. Medan de fortfarande var kvar i Storbritannien hann de ge ut sindebut Promosexual men numera bor de i New York. Nya plattan är producerad av Shel Talmy, som producerat både The Who och The Kinks tidigare. Okej erkänn nu att ovanstående får en del förutfattade meningar att röra sig i ditt huvud. Men det är inte alls frågan om ett effektfullt sätt att dra de stora massorna till sig.
Nancy Boy känns genuina och helt igenomärliga, lyssna bara på den vemodiga balladen Some times Eller på den hysteriskt tajta och komprimerade popen i Can you dig it? och text radklassiker som "and I forget just what to say/it doesn't matteranyway/it's all the same, it's 'cuz of you/I'll turn from red to blue". Nancy Boy är Pete Shelley och Todd Rundgren i samma person. Eller engelsk och amerikansk åttiotalspop samtidigt. Eller också är de mycket mer moderna än vad Jaz Mann i Babylon Zoo och hans anhängare någonsin kommer att förstå.
De fem ser dessutom fräcka ut, även om de gjort sitt bästa för att vanställa sig på omslaget.
Skivbolag:
Artist:
