Det var länge sedan Marti Jones gjorde något som var riktigt värt att minnas...få se nu...det måste ha varit We're Doing Alright på MatchGamefrån 1986. Men jag har aldrig tappat hoppet. Jag kommer ihåg henne somrent förtrollande när hon spelade på Pub Sparta i Lund i slutet av 80-talet, och ännu mer förtrollande när hon tillsammans med partnern DonDixon gjorde malmöitiska O'yes den äran ett par år senare.Nu har hon klippt av sig sitt magnifikt långa hår, därav plattans titel,och faktiskt lyckats spela in en riktigt bra samling låtar. Som vanligttolkar hon en hel del material av andra, här till exempel Elvis CostellosSleep of the Just (lysande!), Nick Lowes I Love the Sound of BreakingGlass, Squeezes Black Coffee in Bed och Aimee Manns Put Me on Top.Både låtvalet (som naturligtvis också inkluderar en del Don Dixon-låtar)och hennes röstläge känns mer angeläget än på länge. Hon är spröd och stark, flickig och maskulin, vacker och grå mus, sval och innerlig på engång.Kvinnlig pop är nuförtiden inte bara synonym med arga Alanis Morrisettar.För oss som tycker om lite mer finlir - som Lisa Loeb, Aimee Mann och Suzanne Little - står Marti Jones högt i kurs.Skivbolag:
Artist:
