Missy Elliott

14:58 1 Dec 2003
När Missy Elliott släpper en ny skiva är det omöjligt att veta vad man skall förvänta sig av henne. En ny Missy-skiva är som julafton, när man river bort omslagspappret får man se hur framtiden ska låta. Ja, så brukar det låta när det skrivs om en ny Missy-skiva. Men Missys tre senaste skivor har mer eller mindre låtit likadant. [I]This is Not a Test![/I] är samma mix av Timbaland-producerade synthslingor, pseudo-dancehall-rytmer och flörtar med dansmusik som vi vant oss vid. Allt som oftast låter [I]This is Not a Test![/I] toppen, men det bryter inte ny mark. Det gör naturligtvis ingenting, musikalisk utveckling är aldrig ett självändamål, men eftersom Missy hela tiden rappar om hur nyskapande hon är blir det oundvikligt att tänka på det. Rockjournalister programmerade in snabbkommandon på sina ordbehandlare för att kunna skriva "futuristisk funk" snabbare när Missy kom, på samma sätt som de nu programmerat in "one-trick-pony" för att avfärda den andra Strokes-skivan. Missy har gått från att göra långsam 70-talsfärgad robotfunk på debuten och halvt anonym r'n'b-hiphop på uppföljaren tills hon fastnade i sin utveckling på de senaste skivornas klubbanpassade monsterlåtar som [I]Get UR Freak On[/I], [I]Work It[/I] och det här albumets [I]Pass That Dutch[/I]. Men om musiken hela tiden självmedvetet presenteras som oerhört nyskapande så är Missys textmässiga teman mycket mer konservativa. Förra skivan handlade om hur hiphop var så mycket roligare förr, när det var positiv attityd som dominerade. Gäsp. Den här skivans tema tar sig an materialismen, behöver allting verkligen kretsa kring bling-bling? frågar sig den Ferrari-samlande Missy. Gääääääsp. Konceptet för [I]This is Not a Test![/I] är naturligtvis klockrent: musiken slentrian-hyllas för att vara "futuristisk" och hennes åsikter är generande U2-snusförnuftiga (och rätt förljugna). Lägg till det ett par klubbhits om att ha sex med manliga groupies (det är, du vet, feminism liksom) och det är säkerställt att Missy också i fortsättningen kommer att vara rockvärldens mest uppskattade svarta artist sedan Public Enemy.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner